Allt har sin tid. Idag är det är dags att ta nästa steg.För mig.
Jag startade ”Frihet i blodet” januari 2014. Jag gick en ganska oviss framtid till mötes vid den tidpunkten. Då, 2014, var det också dags för nästa steg. Jag var på väg att flytta tillbaka hem till västkusten. Efter 18 år i Västerås. Jag behövde ny bostad, nytt jobb, nytt liv. Jag visste vad jag ville ha. Och inom loppet av några månader föll alla bitar på plats.
Litet hus hittade sin väg in i mitt liv. Ny anställning hittade sin väg in i mitt liv. Jag tog egotid hela sommaren 2014 för att för första gången någonsin möta mig själv. Den sommaren satte jag nya livsmål. Fokuserad som faan mot målet som låg någonstans där framme, vid någon tidpunkt som var oviss, började jag leva ett liv fullkomligt sann mot mig själv. Målet var att en dag arbeta som coach.
Vet man vad och var man vill behöver man inte oroa sig så mycket över hur man ska ta sig dit. Dörrar öppnas av sig självt om man bara går små, små steg i rätt riktning. Idag är jag dipl.mental coach och livscoach. Snart certifierad sådan (jag har f.ö. fortfarande 3-5 platser kvar till reducerat pris för coaching, maila mig bara till frihetiblodet@gmail.com vid intresse). Jag har under nästan 2 månader arbetat med min hemsida. Allt tekniskt har jag lämnat bort till mycket kunnig person men texter, färger, film, bilder, innehåll är mitt. Webdesignern Annika har suttit i sitt hem i Grekland och skött allt det där svåra och hela tiden kommit med förbättringsförslag! Mailandet oss emellan har stundtals varit mycket intensivt. Men nu är den klar. Min hemsida. Mitt företag. Min glädje. Min passion. Min frihet.Mitt syfte. Mitt jag.
Jag vet inte vad som kommer hända med Frihet i blodet. Det kommer finnas en blogg också på hemsidan. Men min känsla med den bloggen är att den kommer bli mer professionell och kanske inte lika privat som denna. Frihet i blodet kommer att ligga kvar men dess framtid är oviss. Jag vill lägga ner tid på mitt företag, mitt coachande och mitt bloggande i och med det. Mitt jobb på hotellet kvarstår också. Men vem vet? När inspiration att skriva av sig kommer krypandes, då kanske jag måste stilla mitt behov och smyga mig in här och lämna ett livstecken. Men, det kommer förmodligen inte bli så frekvent som det varit tidigare.
De här två åren har varit de mest utvecklande någonsin i mitt liv. Så stora förändringar på kort tid. Och så många insikter jag kommit fram till. Och alla människor som kommit in i mitt liv tack vare bloggen och tack vare att jag började sända från annan frekvens. Jag är så glad och tacksam över er alla, att ni varit en del av min resa och förgyllt den massor! Somliga av er har jag haft förmånen att få coacha som del i mina utbildningar. Tack för det förtroendet!! Jag hoppas nu att ni hänger med mig som osynliga vänner, vidare ut i syberspace och kanske läser ni ett och annat blogginlägg på min hemsida? Eller kanske kommer ni att följa mig på någon av de sociala medier jag valt att närvara på. Jag hoppas innerligt det. Och har jag tur fortsätter ni att dela med er av era klokheter och er härliga humor på kommande blogginlägg.
Så jag tackar för mig. Jag kommer finnas på min hemsida fr.o.m nu. Mailen frihetiblodet@gmail.com finns kvar. Ni når mig antingen där eller via hemsidan. Mitt mål är inte längre någon suddig framtid utan tidsperspektiv. Målet står fix och färdigt mitt framför mig, mars 2016. Känslan är ju otrolig!
Avslutar med en låt jag lagt ut tidigare under åren. En låt som förföljt mig enda sen jag hörde den första gången 1988. Då, i en bil på väg ut på motorvägen mot gymet i Los Angeles Ca. Fri som en fågel och själv ansvarig över det som var mitt. Sen dess har det hänt mycket. Ibland borttappad och på villovägar men aldrig har hjärtat slutat slå för min integritet, mitt jag. Och Whitney kommer aldrig sluta sjunga!
Namaste, vi hörs, kärlek och ljus, kramar! Och tack!
Pia