Frihet i blodet

Allt har sin tid. Idag är det är dags att ta nästa steg.För mig.

Jag startade ”Frihet i blodet” januari 2014. Jag gick en ganska oviss framtid till mötes vid den tidpunkten. Då, 2014, var det också dags för nästa steg. Jag var på väg att flytta tillbaka hem till västkusten. Efter 18 år i Västerås. Jag behövde ny bostad, nytt jobb, nytt liv. Jag visste vad jag ville ha. Och inom loppet av några månader föll alla bitar på plats.

Litet hus hittade sin väg in i mitt liv. Ny anställning hittade sin väg in i mitt liv. Jag tog egotid hela sommaren 2014 för att för första gången någonsin möta mig själv. Den sommaren satte jag nya livsmål. Fokuserad som faan mot målet som låg någonstans där framme, vid någon tidpunkt som var oviss, började jag leva ett liv fullkomligt sann mot mig själv. Målet var att en dag arbeta som coach.

Vet man vad och var man vill behöver man inte oroa sig så mycket över hur man ska ta sig dit. Dörrar öppnas av sig självt om man bara går små, små steg i rätt riktning. Idag är jag dipl.mental coach och livscoach. Snart certifierad sådan (jag har f.ö. fortfarande 3-5 platser kvar till reducerat pris för coaching, maila mig bara till frihetiblodet@gmail.com vid intresse). Jag har under nästan 2 månader arbetat med min hemsida. Allt tekniskt har jag lämnat bort till mycket kunnig person men texter, färger, film, bilder, innehåll är mitt. Webdesignern Annika har suttit i sitt hem i Grekland och skött allt det där svåra och hela tiden kommit med förbättringsförslag! Mailandet oss emellan har stundtals varit mycket intensivt. Men nu är den klar. Min hemsida. Mitt företag. Min glädje. Min passion. Min frihet.Mitt syfte. Mitt jag.

Jag vet inte vad som kommer hända med Frihet i blodet. Det kommer finnas en blogg också på hemsidan. Men min känsla med den bloggen är att den kommer bli mer professionell och kanske inte lika privat som denna. Frihet i blodet kommer att ligga kvar men dess framtid är oviss. Jag vill lägga ner tid på mitt företag, mitt coachande och mitt bloggande i och med det. Mitt jobb på hotellet kvarstår också. Men vem vet? När inspiration att skriva av sig kommer krypandes, då kanske jag måste stilla mitt behov och smyga mig in här och lämna ett livstecken. Men, det kommer förmodligen inte bli så frekvent som det varit tidigare.

De här två åren har varit de mest utvecklande någonsin i mitt liv. Så stora förändringar på kort tid. Och så många insikter jag kommit fram till. Och alla människor som kommit in i mitt liv tack vare bloggen och tack vare att jag började sända från annan frekvens. Jag är så glad och tacksam över er alla, att ni varit en del av min resa och förgyllt den massor! Somliga av er har jag haft förmånen att få coacha som del i mina utbildningar. Tack för det förtroendet!! Jag hoppas nu att ni hänger med mig som osynliga vänner, vidare ut i syberspace och kanske läser ni ett och annat blogginlägg på min hemsida? Eller kanske kommer ni att följa mig på någon av de sociala medier jag valt att närvara på. Jag hoppas innerligt det. Och har jag tur fortsätter ni att dela med er av era klokheter och er härliga humor på kommande blogginlägg.

Så jag tackar för mig. Jag kommer finnas på min hemsida fr.o.m nu. Mailen frihetiblodet@gmail.com finns kvar. Ni når mig antingen där eller via hemsidan. Mitt mål är inte längre någon suddig framtid utan tidsperspektiv. Målet står fix och färdigt mitt framför mig, mars 2016. Känslan är ju otrolig!

http://piagustafsson.se/

Avslutar med en låt jag lagt ut tidigare under åren. En låt som förföljt mig enda sen jag hörde den första gången 1988. Då, i en bil på väg ut på motorvägen mot gymet i Los Angeles Ca. Fri som en fågel och själv ansvarig över det som var mitt. Sen dess har det hänt mycket. Ibland borttappad och på villovägar men aldrig har hjärtat slutat slå för min integritet, mitt jag. Och Whitney kommer aldrig sluta sjunga!

Namaste, vi hörs, kärlek och ljus, kramar! Och tack!

Pia

Vem är inte anti Jante? Jag tror de flesta skulle hålla med mig. Anti Jante är motsatsen till den förskräckliga Jante-lagen. Lagen som säger att du inte ska tro att du kan mer eller är mer än någon annan. Dvs du är inte unik på något sätt! Och du ska inte glädja dig åt dina framgångar eftersom du inte duger någonting till. Hur långt kommer man här i livet med den inställningen? Eller om man är rädd för att andra har den inställningen om en själv?

Men även om de flesta är emot Jante så hör vi alla ändå då och då hur människor skrattar åt/hånar eller på andra sätt förminskar sina medmänniskor. Med stöd av Jante-lagen. Jag anser att det är svaga och rädda människor som gör så här. Människor som det egentligen är synd om. Hur hade deras liv sett ut om de inte var så svaga och rädda? De är förmodligen själva livrädda för att bli förminskade och hånade. Förmodligen har de också blivit det tidigt i livet.

I motsats till Jantelagen, som du själv kan googla, skapade Gudrun Hjelte Anti-Jantelagen:

• Du ska tro att du är enastående
• Du är värd långt mer än du tror
• Du kan lära dig allt
• Du är bättre än de flesta andra
• Du vet mycket mer än många andra
• Du har mycket att vara stolt över
• Du duger till allt
• Du ska inte be om ursäkt för dig själv
• Du har någon som bryr sig om dig
• Du har kunskaper att lära ut

Känns bättre att läsa denna va? Men för att klargöra. Anti Janti är INTE till för att du ska se ner på andra utan för att du ska lära dig älska dig själv. Som jag ser det.

Namaste

Pia

Fram till att mina barn var upp till 10-års åldern var jag jämngammal med dem. Sen växte de om mig och blev äldre än mig. Många gånger också klokare. Men jag är kvar i fantasins värld och ibland delar jag med mig av den världen med mina sen 100 år tillbaks vuxna barn. De skrattar, duttar mig lite på huvudet, skakar på huvudet åt mig och ibland så följer de med mig dit. För att vara snälla förmodligen.

Igår befann jag mig mitt i WOWs värld (World of Warcraft). Om ni någonsin spelat WOW så förstår ni mig. Jag var mitt ute i skogen, i ett ingenstans och helt plötsligt uppenbarade sig stigar och små broar gjorda av människohand. Det var mossa och forsande bäckar överallt. Och i min värld var det inte människor som byggt detta utan jag befann mig helt plötsligt i Gnomernas värld. När jag spelade WOW så hade jag en karaktär som var just Gnom, hon hette Violina och var en tuff liten tjej. En annan karaktär som var jag var en dworf med en stor varg som sällskap. Vargen hette Matilda. Ni ser! När jag slutade spela WOW följde Matilda med mig in i mitt liv. Inte som en varg förstås men som en australian shepherd. Fast ibland låtsas jag att hon är en varg.

Här är Violina och hennes medspelare Kazz utanför banken i Stormvind.

Så jag promenerade omkring i en värld skapad av Gnomer. Till ljudet av forsande vatten. Och mitt inne i min sagovärld kom ett svar till mig som jag har funderat på i veckor till och från. Jag borde verkligen leva som jag lär! Har du en fråga du behöver svar på, eller undrar du över hur du ska ta dig vidare från där du står? Sluta fundera så mycket! Du har svaret inom dig och det kommer att komma till dig om du bara backar och släpper taget. Vilket har hänt mig åtskilliga gånger men tydligen går ränderna aldrig ur.

Men som sagt, nu har jag svaret och vet hur jag ska ta mig vidare. Tänk alla timmar jag lagt på att med mitt analytiska tänkande finna svar. Sen ger jag mig ut i Gnomernas värld och helt plötsligt levererar intuitionen svaret istället. Duh!

Det lite roliga var att när jag var i Västerås i helgen så mötte jag upp med vän och hans barn. Vi tog en promenad längs med en grusväg och jag frågade hans vuxna dotter vad hon trodde Violina gör nu. Hon svarade att hon förmodligen väntar på mig men det trodde inte jag. Jag tror att Violina är ute och slåss för det goda, använder sina styrkor till att rädda andra från den onda världen och när hon har arbetat färdigt går hon in i närmsta bar och svingar sig en bägare. Hon sitter helt ensam i ett hörn medan alla andra karaktärer partar och dansar på borden. Hon sitter ensam, iakttar och tar igen sig.

Från människornas värld passerade jag en osynlig gräns och gick in i Gnomernas värld

En bäck som forsat i kanske tusentals år…men vem har burit dit stenarna?

På vår väg genom Gnomers marker…

På vår väg gick vi över bäcken på utlagda stockar ett flertal gånger. Sen vips var vi tillbaks bland vana landmärken och ljud. Den av människor.

En dag kommer jag att återvända till WOWs värld. Återigen förvandla mig till Violina och springa så fort som bara hon kan. Snabbare än Fantomen!

Love and Light

Pia

Livscoaching handlar om att omskapa sig själv, uppfylla sina drömmar och att forma sitt liv såsom man själv vill leva det utan att ta hänsyn till social eller kulturell bakgrund. Livscoaching lägger fokus på tex personlig utveckling, karriär eller beteenden. Målet är att skapa balans mellan de olika områdena, strukturera upp tankar kring dem, hitta svar eller förbättra något av dem.

Prova på livscoaching med mig under min utbildning till livscoach. Du kommer att bli coachad under 1h vid 3 olika tillfällen. Antingen via skype eller telefon. Du väljer. Kostnaden är 200kr/h (totalt 600kr för 3h), ordinarie pris är 600kr/h.

Din vilja är drivkraften i din förändring och livscoaching ger dig verktygen för att nå den. Du kan och vet så mycket mer än du tror.

”Att vara sig själv är den högsta formen av kärlek”

Välkommen med din anmälan till frihetiblodet@gmail.com

Pia

10,5 dag ledigt. Den där halva dagen är viktig att nämna. T.o.m en halv dag är stor lycka för mig. Först en helg i Västerås med inspirerande kursdeltagare och en lärare vid namn Själens Krigare. Kan det bli annat än en tillåtande atmosfär? Jag ser framemot utbildning och nya kunskaper. Jag ser fram emot meditationer och qigong och frigörande dans. Skratt. Även tårar förekommer. Jag sa ju att det är tillåtande! Och jag ska ägna 9 h i helgen med att köra bil. Bara det! Jag älskar att köra. Att vara ensam i bilen. 9 h bilkörning känns som 3 för mig. Jag ska sitta bakom ratten och fantiserar att det är min husbil jag kör :-D!! Affirmera och fantisera min vänner!

Sen väntar en vecka i kreativitetens tecken. Kreativitet kräver tid. Kreativitet kräver att vända sig inåt. Tystnad. Natur. Näringsrik mat. Löpning. Inspiration ifrån helgen kommer att föras med in i veckan. Jag förväntar mig stordåd av mig själv nästa vecka.

Vänner ska också få plats. I Västerås hoppas jag att möta upp med kär vän och hans två vuxna barn. Tiden är knapp. Men jag hoppas att de slänger sig förbi en snabbis så jag får se dem. Sen finns en väninna i Uddevalla där vi har försökt att få till det 100 gånger. Men det är sjukdom och annat som kommit emellan. Men nu, kanske? Vi ska göra ett försök. Jag förväntar mig god mat och ont-i-magen-skratt!

Så med trygg hand lämnar jag över ansvaret för hus och husdjur till sonen i helgen. Kylskåpet är fyllt och sängen bäddad. Och på söndag när jag kommer hem igen får jag krama på honom. Det är nog det härligaste på hela veckan. Att ha sonen så nära att jag kan sträcka mig ut och röra vid honom.

10,5 dagar fyllda med möten, vänner, familj, ensamhet, träning, mat, kreativitet och personlig utveckling. Cant wait.

Som avslutning till de mina:

Dags för själen att landa. Igen! Med början imorgon.

Give it to me!

Love and light

Pia

Hela idén med att downshifta är att få mer tid. Sen att det är miljövänligt på många olika sätt är grädde på moset. Och ekonomiskt. Första lediga dagen av tre. Denna första dag brukar avsättas på sådant jag inte riktigt tar mig tid till när jag är mitt uppe i arbetsdagar. Från att tidigare i livet ha kört minst en tvättmaskin om dagen (del av familj om 5) är jag nu nere i några maskiner i månaden! Så idag har jag tvättat två maskiner med kläder, sängkläder och ett överkast. Tvätten hänger på tork framför varm kamin. Väldigt ekonomiskt. Överkastet åkte in i torktumlaren dock.

Jag har gjort en jätteportion med sparrissoppa. Och frusit in det jag inte åt upp idag. Nu funderar jag på att göra blomkålsoppa också men hade ingen Ifraiche hemma. Så soppan får vänta. Jag har fyllt vedlår. Tagit två promenader med glad vovve. Jag har arbetat med hemsidan. Gjort upp lista över resemål dit jag önskar resa i framtiden. Pratat med grannar där hon går på cellgifter och där livet tagit ny vändning. Vad är viktigt? Egentligen. För henne är det familj, vänner och tid. Inte helt otippat. Eller hur?

Jag kan känna en oerhörd tillfredställelse i vardagliga saker. Att göra storkok. Diska. Dricka kaffe. Tvätta och hänga tvätt. Plantera om blommor. Städa. Det är helt underbart att vara singel och leva ensam må jag säga. Det som tidigare skrämde livet ur mig visade sig vara rena paradiset. Tänk vilka livslögner vi alla bär omkring på. Lögner som kanske andra har gjort till sanningar åt oss. Det är ju lite gott också att visa för sig själv att deras sanningar bara var lögner eller spegelbilder av dem själva. Vilken tur! Vad är den största livslögn som du en gång trodde var sann? Fundera på den ett tag, du :-).

Osså lite Mahatma Gandhi, andlig ledare, politisk ledare, människorättsaktivist, feminist och föregångare av civil olydnad. Och vegetarian förstås. Ingen dålig människa att ha som inspirationskälla.

Kram och ha en underbar dag och kväll

Pia

I hela mitt liv har jag varit rastlös. Och rastlösheten har kurerats med nytt jobb, ny kunskap, ny kompetens eller ny bostad. Det är den röda tråden i mitt liv. Det är först nu, de senaste åren, som jag landat och funnit lugn. Det är först nu jag insett att ett nytt jobb t.ex. inte tillfredställer min rastlöshet. Andra söker materialism, titlar, kärlek. Och ingen av oss blir någonsin tillfredställda. För vi vill hela tiden ha nytt eller mer! Jag har saktat ner, downshiftar, tar mig tid. Och för första gången i mitt liv är jag tillfreds. Ingen av oss kommer någonsin hitta tillfredställelse utanför oss själva. Det är först när man tittar inåt som det verkligt spännande börjar.

Detta betyder inte att jag tänker luta mig tillbaka och invänta döden om si eller så många år. Det innebär det jag säger. Jag är tillfreds där jag är just nu. Men som den hungriga frihetssjälen jag är kommer alltid mitt hjärta behöva ut. Jag tittar på husbil. För att kunna ta mig ut i älskad natur och stanna där i dagar, kanske veckor. Det finns vanar som är inredda för detta ändamål s.k. plåtisar. Så jäkla häftiga. Jag kommer förmodligen leva på vatten och bröd de närmsta åren så att jag kan inhandla detta mobila hem. Och den måste vara vinterbonad. Med den lila kajaken på taket förstås!

Vad sägs? En pössl!

Jag har en kollega på jobbet. Han jobbar natten. Jag har alltid känt att ”det finns något där”, att ”där är mer än ögat ser”. Han och hans sambo har en aussie, precis som jag. En dag bestämde vi att vi skulle träffas så att hundarna fick leka. Sagt och gjort. Idag gav jag mig av till dem. Tyvärr var hans sambo i skolan så henne fick jag inte träffat idag. Hundarna däremot lekte som aussies gör. Springa och skälla. Nonstop. Vi var ute säkert 1 timme med dem. De bor i ett torp. Inga grannar. Skog och åkrar. Så jäkla fint. Väl inne gick jag husesyn. Trägolv och kaminer. Både på undervåningen och övervåningen. Så mysigt. Men det var när jag fick se deras sovrum som mötet skedde. Uppe på takstolarna under nocken låg 3 st surfingbrädor! Vem har surfingbrädor under taket? Bara människor som värdesätter friheten högts! Frihet mötte frihet! Och ett samtal som aldrig slutade tog vid.

Vi fikade i köket. De hade köpt vegankanelbullar! Bara det! Jag blir så tacksam så det är löjligt. Inte så mycket för bullarnas skull utan för att de verkligen ville att jag skulle känna mig välkommen. Det var liksom omtanken. Han berättade om deras folkabuss. Deras resor i den. En gång bestämde de sig för att åka till Danmark och surfa. De hamnade i Spanien! Asså! Jag berättade om mina tankar om en plåtis. Jag visade bilder på blocket. Om kajak. Vi pratade i mun på varandra. Vi snackade frihet i 3 timmar. Vi var inte klara ens när jag reste mig och sa att jag måste åka nu. På vägen ut ur köket började jag prata igen och vi blev stående i ytterligare flera minuter. Han gav mig olika youtube-förslag på äventyrare och andra galna människor. – Vilken adrenalinkick det var att snacka med dig, sa han. Och då var det ändå han som levererade de mest hisnande historierna!

Våra drömmar spinner vidare. De äger ett torp idag. Jag hyr ett litet hus. Idag är vi här. Men var är vi imorgon? Bara vetskapen om att vi inte är fast gör att vi klarar av att stanna. Nästa gång vi ska träffas blir det hemma hos mig. Det var inte bara han som fick en adrenalinkick idag. Jag seglar fortfarande omkring likt en drake i skyn. Blodet kokar och hjärtat dansar. Frihet mötte frihet och vilken reaktion det blev…fortsättning följer…!

Namaste

Pia