Livet på landet.

Jag har nu bott i mitt nya hem i 2 veckor. Så smått börjar jag att komma till rätta. Att packa upp och sortera är ett mastodont jobb. Mycket ska säljas och annat ska magasineras. Jag vill ju leva ett mycket enklare liv fr.o.m. nu. Var det hela kommer att hamna står än så länge skrivet i stjärnorna. Men jag har hela sommaren på mig att ta hand om alla mina grejer så jag känner ingen som helst stress. Jag har kommit till rätta i mitt nya hem och har ingen brådska med något.

Jag hade en del förutfattade meningar och förväntningar med att flytta ut på landet. Att människorna skulle vara misstänksamma mot en nyinflyttad. Sitta bakom köksgardinen och iakkta mig. Att de skulle hålla sig på sin kant. Jag hade fel! När jag och Matilda promenerar förbi hus på grusvägen har jag flera gånger blivit överraskad av att jag hör någon säga hej. Vid ett tillfälle satt en kvinna och rensade rabbatten och försökte inte alls undvika mig. Vilket hade varit lätt gjort då jag inte själv upptäckt henne. Det samtalet varade i 20 minuter. Människor vinkar och hälsar ifrån trädgårdar och altaner. En dag kom en 4-hjuling farandes, med 3 män på. De vinkar o ler när de far förbi där jag står på min altan. Jag mötte man med tax på promenad med Matilda. Matilda var inte så glad i taxen men herrn var trevlig ändå. Idag kom en flakmoppe farande med en tax i en låda framtill. Det vara samma man. Han vinkade och log glatt.  Jag möter 3 män på en skogsväg. De inte bara hälsar utan ler och nickar också. Lite senare på promenaden ser jag dem på avstånd igen. Alla vinkar igen!

Och inte är de hundrädda. Svågern står utanför dörren och blir utskälld. Han kliver rätt in, ignorerar Matilda och pratar med mig. Matilda skäller. Svågern pratar med henne, skämtar och klappar henne. Matilda tystnar förvånat! Och en vänskap är född. Hyresvärden går förbi altanen. Också han blir utskälld. Värden går uppför trappen kliver in genom grinden, säger åt Matilda att lugna ner sig, klappar henne och busar med henne. Matilda tystnar och börjar gilla detta nya ställe. Ytterligare vänskap är född. Hyresvärdinnan likaså, upp på altan och hälsa. Idag stod det ett ungt par vid huset och tittade mot oss. De hälsade och började gå mot vår altan. Matilda skäller ut dem. De går upp för trappen men stannar kvar på utsidan grinden. Tar mig i hand och presenterar sig. Matilda skäller. Sen blir också hon hälsad på. Mannen vill ta med Matilda ut på joggintur en dag. Han frågar om hon gillar att bada. De kan gå och bada om de får för mig. Matilda har hamnat i paradiset. Och vänskapsband knyts i parti och minut. Vi gick förbi hyresvärdens hus, på verandan satt moster Ulla. Matilda skäller på moster Ulla men inte på hyresvärd. Den gamla damen reser på sig och går ner till oss. Oj, oj tänker jag. Hur ska Matilda reagera på darrig, äldre dam? Moster Ulla dunkar Matilda i sidan och säger att hon älskar hundar. Matilda älskar Moster Ulla också.

Jag har fått lite trassel med köparna av min gamla lägenhet. En fastighetsmäklare bor längs med grusvägen och hyresvärden erbjuder sig att fråga honom om råd. Vilket jag i och för sig inte behöver i nuläget. Men ändå! Vilken hjälpsamhet. Svågern kom upp och hängde upp lampor för mig idag. Han satte upp spegel och hatthylla. Och det var på hans initiativ! Jag kommer på fiber in i huset om ca 2 månader. Till dess står jag utan tv och internet. Nätet kommer jag åt via mobilen men någon tv har jag inte. Jag kollar ju knappt på tv och här ute på landet är det ju mer snurr på folk än vad det är i stan så jag har ändå inte haft tid. Men sen fick jag låna hyresvärdens viasat-box så nu har jag ringt för att få de vanligaste kanalerna åtminstone. Det är omtanken jag reagerar på. Jag var inte beredd på den. Omtanke och nyfikenhet. Vänlighet. Nu bor jag på landet där är folk öppna, vänliga och hjälpsamma! Och jag är en erfarenhet rikare!

I övrigt har det hänt andra positiva saker. Jag har blivit erbjuden en tim-anställning på konferensen på Vann till hösten. Precis som jag ville ha. Tackar ödmjukast. En arbetskompis fick mc-kort för 1 vecka sedan och hon var så lycklig. Hon har en polare i sin tur som kör hd och av en tillfällighet (inget är någonsin en tillfällighet!) råkade hon vara på konferens på Vann samma dag. Hon kom bort till mig och vi bytte nummer. Jag har ingen motorcykel för tillfället men hon har polare som jag kan få åka med. Och jag  som med tungt sinne saknat att åka hoj och som packat undan mina hojkläder fick nu möjlighet att åka igen. Jag ser framemot ljudet av harleys från stora vägen upp på grusvägen mot mitt hus. Tack, tack. Jag berättade för Lindha, min bästa flum-vän. Hon kör ju också hoj…av en händelse!! Hon vill också hänga med. Så jag antar att när dagen kommer, kommer det var fler brudar på hoj än män.

Snart tar jag examen och sommaren tar vid. Då ska jag ägna mig åt mig själv. Jag har varit på Vann senaste veckan. Att jobba heltid innebär att man inte har någon som helst tid för sig själv. Hur ska man veta vad man egentligen älskar att göra, vem man egentligen är längst där inne när man är fullt sysselsatt med att försörja sig själv. Jag ser framemot sommaren!

10172607_480716245361219_6736016781585657598_n

Namaste

Pia

 

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Livstil, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Livet på landet.

  1. iamittilivet skriver:

    Låter härligt! Jag märker när jag vandrar att på landsbygden hälsar alla, när jag närmar mig samhälle eller stad så avtar det eller försvinner helt. Märkligt egentligen! Ett möte ute i spåret på landet eller på en promenadslinga i sta’n – vad är skillnaden? Nog kan man i alla fall nicka åt varandra.
    Grattis till den stundande examen!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s