Att försöka vara vegan

Det här inlägget är inte skrivit för att provocera någon. Oavsett om du är vegan, vegetarian, köttätare eller allt däremellan.

Jag vill bara skriva ner hur jag ser på det bemötandet som veganer ibland möts av. Och också det bemötande andra icke-köttätare får. Sen finns det säkert 1 miljon köttätare som också har sin historia. Så tanken är inte att väcka diskussion eller provokation på något sätt. Som vanligt är det mina tankar utifrån min världsbild. Och har du tips och råd att dela med dig av. Be my guest!

Det är tack vare min dotter jag är vegan. Jag är idag med på veganska/vegetariska sidor på facebook och om och om igen slår det mig så unga människor som skriver på dessa sidor och som är veg. Jag kommer mer till det längre ner. Tove, min dotter, är idag 20 år. Hon åt helst inte kött ens när hon var liten. Jag gjorde köttmiddagar och hon petade bort köttet och åt sås och potatis. ”Jag vill inte ät den där lilla kycklingen”, ”jag äter inte Nasse”, var ord familjen fick höra vid köksbordet. Och jag tyckte att hon var helt underbar med sin förmåga till empati. Själv åt jag och resten av familjen kött! När hon blev tonåring blev hon helt vegetarian, när hon själv började göra sina middagar. I samband med detta mötte hon sin pojkvän. De är idag båda veganer.

1656423_689649397722670_407516011_n

Ialla fall, Tove började visa mig youtube-klipp för 4 år sedan rörande hur det ser ut i vår djurproduktion. Jag vände bort blicken och sa med irriterad röst ”ta bort det där! Jag vill inte se!!!” När svenska tv-program tog upp misären för våra djur, och misshandeln de fick utstå i produktion, tittade inte jag. Jag kollade på något lättsamt och icke-provocerande tv-program istället. Så patetiskt kan jag säga nu. Vad hjälpte det djuren att jag vände bort blicken? Men hon sådde ett frö. Jag tittar fortfarande inte på dylika saker btw. Men jag är vegan tack vare henne. Hon fick upp mina ögon över hur blind och feg jag varit tidigare.

10616389_10152599558705435_2038758651803405686_n

Vegan är ett starkt ord att ta i sin mun. Mycket starkare än vegetarian. Jag äter inte ägg eller mejeriprodukter. Men jag äter honung. Vän av ordning säger förstås då att jag inte är vegan :-). Jag äter räkor när jag är bortbjuden. Det är inte heller veganskt. Men istället för att människor fokuserar på vad jag är och inte är så kanske det skulle vara bättre om de fokuserar på sig själva. Jag beundrar veganer och jag lär mig massor av dem. Jag tycker att veganer är de bästa människorna på jorden haha! Men jag lever inte helt upp till deras kriterier själv. But I am on my way.

10404165_10152555360345435_7905252154729608041_n

Men nu är det inte lika ofta veggarna ifrågasätter mig som köttätarna. På hotell kommer det fullt av veggare som inte äter DET men istället kan äta DET. Ibland får jag som jobbar på hotell då höra av en och annan kollega ”men då är man ju inte vegetarian, om man äter kyckling?” Nä, kanske inte. Men personen i fråga har säkert sina egna skäl som ingen annan känner till. Om jag går till mig själv så kan jag äta fisk om det är det enda som serveras. Jag äter helst ingen som haft ögon! Men ibland vill jag inte vara till besvär utan äter det som serveras. Detsamma gäller om jag själv ska bo på hotell eller äta ute. Finns det vegetariskt så tar jag det. Finns inte det så blir det fisk. Nu bor jag på hotell ytterst, ytterst sällan så…. Jag tror absolut att detta ifrågasättande är ett bevis på okunskap och inte alls översitteri eller något. Fast ibland har jag känt en viss önskan hos andra om att få trycka till mig…när en f.d. kollega t.ex. en gång i förbigående sa åt mig: ”Har inte fisk ögon, Pia? Och jag svarade ”jo, men något måste jag äta.” Idag skulle jag nog svarat något helt annat :-)!

10393714_10152837574927863_9003883659549888337_n

Hur många av er har inte bestämt er för att banta? Att börja äta nyttigt? Att sluta äta chips, ostbågar, fast food, godis, gräddsåser etc etc? Och sen när ni är bortbjudna så sitter ni där med handen i chips-skålen likt förbannat. Jag är en av dem! Jag slåss mot socker. Varje dag. Men att sen få kommentarer som ”skulle inte du banta?” mitt under glada partyt och med näven i chips-skålen…ja ni vet säkert själva hur kul det är. Att inför alla stå där med sin dåliga karaktär :-)! Det är lite det jag menar när kött-ätare är snabba på att ifrågasätta vad icke-köttätare äter och inte äter. Jag är också helt övertygad om att det finns en hel del veggare där ute som t.ex tagit bregott på mackan om det bjöds. För att de längtade efter smaken. Precis som du gjorde när du tog en näve chips.

10405447_585611911538976_9040802444072027449_n

Jag skulle vilja att vi tog tanken ett steg längre. För hur det än är så lever veggarna på det bästa sättet avseende vår miljö här på jorden. Ingen gör så mycket för miljön som veggarna och om någon enstaka någon gång skulle äta kyckling…så låt gå för det! Jag ser upp till människor som gör gott för andra. Och hur kan empati för djur vara fel? Om 1 person äter en kycklingfillé om året och därimellan inte äter något djur, hur kan någon annan som jämt äter kött då ta sig rätten att stå med pekpinne och ifrågasätta? Eller att många av de sjukdomarna vi har i västvärlden är livstils/kostrelaterade. Istället för pekpinnar om vad som är rätt och fel i alla dess koster så kanske man kan hylla dem som försöker hålla sig friska istället för att poängtera alla sprickor man kan hitta i en medmänniskas val av kost.

10511109_10152520263770435_2736502196586861488_n

Jag kan inte förstå varför det är så infekterat detta ämne. Varför det alltid blir diskussioner. Eller också är det så som jag tolkar det. Diskussioner och ifrågasättande när det för det mesta är av nyfikenhet? Det är jag inte helt främmande för om det skulle vara så. Men som sagt, jag har också hamnat i en hel del diskussioner huruvida det är skadligt att INTE äta kött. Jag håller mig faktiskt tyst då. Var och en får söka upp information själv.

10649563_561632310629252_2288923993208166611_n Det är faktiskt sant. Det finns inget argument som kan få mig att sluta vara vegan.

Åter till facebook och veg-sidorna där jag är medlem. Jag blir så glad att det är så många unga människor som är veg. Och de är så förbannat informerade och kan så mycket. Jag är bara ett litet barn jämfört med deras kunskap. Och de påverkar. Genom sin kunskap påverkar de alla i sin omgivning. Sina föräldrar och kompisar. De skriver om hur mamma eller pappa gjort sig vinn om att göra en veg-middag till familjen. Asså, det klarade aldrig Tove ;-)! Jag gjorde aldrig veg-middag till familjen. Det fanns liksom inte på kartan. Kunde man göra veg-middag, typ?! Men idag gör föräldrar överrallt veg-middagar till sina veg-barn! Och tonåringar och unga vuxan lämnar tips på både det ena och det andra på dessa sidor. Jag älskar människor som ger utan att räkna med att få något i gengäld. De ger och ger och ger. Mat-tips, länkar hit och dit, hälso-och skönhetstips. Ja, det finns vegansk tandkräm. Veganska hårprodukter. Alltså helt utan att någon har fått sätta livet till. Så jag lär mig av alla dessa unga människor. Rom byggdes inte på en dag. Keep up the good work på fejjan och överrallt där ni går. Be the change :-)!

10245321_10152835239977863_4409762458641370894_n

Jag är förresten genomförkyld! Jag har slarvat med mina smoothisar och inte på långa vägar druckit så mycket som jag brukade. Som ett brev på posten blev jag förkyld för fösta gången på 2-3 år. Nu ligger jag hemma och dricker en dryck som den goa kallskänkan på hotellet visade mig. 1,5-2 liter hett vatten, 3 kvistar färsk rosmarin, en helsickes massa ingefära och massa pressad citron. Och jag har honung i. När man druckit upp allt kan man återanvända rosmarin och hel ingefära igen. Och den goa kallskänkan frågade om jag önskade honung i. Inte lätt för kökspersonal att veta vad alla äter och inte äter! Tack Louis för fantastiskt recept.

Tack för att ni orkar läsa och att ni förstår att jag inte önskar provocera.

Love and Light

Pia

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Att försöka vara vegan

  1. Malin Westfelt skriver:

    Hej Pia,
    Vilken fin blog du har. Jag blev inspirerad och ska starta en själv. Vet inte om nån kommer läsa den – vet bara att jag har många tankar att dela med mig av!
    När det gäller veg/vegan/kött mat diskutionen kan jag bara säga att jag äter kött, från mitt perspektiv är det ok att äta kött men jag vill helst äta kött från vilt. I Australien åt jag känguru, och här i Sverige försöker jag hålla mig till kött från djur som inte är del av massindustrin. När det gäller att äta sunt över lag så tror jag att man kan komma till en punkt när ens kropp förmedlar precis vad den behöver och då är det det man känner för att äta som är rätt. Jag tror att vi föds med den förmågan men att den försvinner i många av oss och jag försöker finna den förmågan inom mig själv. Jag har genom åren begränsat min diet på många sätt genom bantning och pga matallergier och intoleranser. Nu när jag inte behöver begränsa så mycket av vad jag äter handlar det mer om en övergripande balans. Och den balansen bygger på att äta vad jag är sugen på, vad jag blir bjuden på och vad min familj tycker om och som producerats på ett sätt som vänar om djur och natur. Jag försöker köpa ekologiskt så mycket jag kan men om min man råkat köpa oekologiskt nån gång så är det inte hela världen. Jag accepterar att det inte betyder lika mycket för honom som för mig. Och jag tror att om jag blir för upprörd och irriterad över den icke ekologiska mjölken utsätts min kropp för stress, någonting som i sig skälv orsakar ohälsa i längden. Oj vad långt det blev. Det jag ville säga var egentligen är att för mig handlar det om att hitta en balans i helheten. Där balansen blir viktigare än att försöka uppnå det perfekta. Därför tycker jag att det är helt ok att äta mest veg men fisk ibland. Eller en bit kyckling. Sen kan man kalla sig vegan eller vegetarian om man vill. Det spelar ingen roll.
    Som sagt, tack för en härlig blog.
    Hoppas du känner dig bättre snart.
    Kram
    Malin i repan på jobbet ❤️

    Gilla

  2. Frihet i blodet skriver:

    Hej Malin!!
    Jamen precis. Huvudet på spiken. Var och en behöver fatta beslut helt utifrån sig själv och slippa bli bedömd av andra. Jag är det bästa jag kan vara. Just nu! Men när jag sneglar runtomkring mig så blir jag inspirerad av människor som tagit ett steg längre än mig, inte bara i matfrågan utan i allt annat också. Och där i ligger skillnaden tror jag. Antingen blir man inspirerad av människor som man själv tycker är lite mer kompetenta, lite mer driftiga, lite mer av ”whatsoever” eller också känner man sig lite provocerad av människor som gör sådant som man själv kanske vill men inte kan eller vågar och istället går i försvarsställning. Och skitsamma vad vi kallar oss. Veganer, vegetarianer. Jag är ju egentligen ingen vegan i ordets rätta betydelse. Men om jag inte bryr mig, varför ska hen då reta sig på det och korrigera mig? I min lilla värld är jag närmare vegan än vegetarian :-).
    Ang balans. Jag har en jättefin bild som demonstrerar ordet balans och jag var på väg att lägga ut den i detta inlägget men det fanns andra bilder som fick ta plats idag. Men lite roligt att du skrev just det ordet. Jag älskar balans och strävar efter det hela tiden.
    Vad överraskad jag blev av att det var du som skrev, Malin! Och vad glad jag blev av att du tycker om bloggen. Känslan av att skriva ner mina egna tankar som jag tror att jag är ensam om och sedan visar det sig att fler tycker som jag. Vilken känsla. Men jag får jag också mycket tillbaks i kommentarer som denna. Jag växer tack vare bloggen som jag startat.
    Jag tycker absolut att du ska skriva blogg. Av vilket skäl du skriver spelar ingen roll egentligen. Bara det att du har ett behov av att skriva är skäl nog. Tycker jag ialla fall. Och är det du skriver om något du brinner för och känner passion inför, då finns det läsare! Jag ser framemot att läsa! Om äventyr i Australien bl.a.
    Jag är nog tillbaks på plats i morgon.
    Tack för din kommentar
    Kram
    Pia

    Gilla

  3. iamittilivet skriver:

    Var och en hittar sin balans, pekpinnar gillar jag inte oavsett vilket håll de kommer ifrån. Visst är det mer komplicerat idag när man bjuder hem gäster eller för restauranger o likn med alla allergier, ställningstaganden osv. Vi får ha lite tålamod med varandra, det tar lite tid att lära sig vad allt står för.

    Gilla

    • Frihet i blodet skriver:

      Nä, pekpinnar är inte roligt :-)! Ibland upplever jag det som om jag är en enda stor pekpinne när jag berättar att jag är vegan, trots att det inte är det som är syftet. Fast oftast får jag nyfikna frågor och jag försöker vara så försiktig i mina svar som möjligt så att jag inte ska trampa någon på tårna. Fast här på bloggen skriver jag rätt ur hjärtat hur jag ser på saker och ting, öppet och utan krussiduller. Med förhoppning att ingen känner sig provocerad. Jag har blivit ordentligt påhoppad av veganer också…jag kan inte förstå varför dessa matvanor är så infekterade/känsliga. Var och en får hitta sin balans, precis som du skriver. Och sen får vi andra helt enkelt respektera det :-). Ha det helt underbart på din grekiska ö, Ia! Kram.

      Gilla

  4. finalina73 skriver:

    Ibland tänker jag att vi är så snabba på att sätta etiketter på oss själva. Vet inte varför det är så … Jag tycker man får kalla sig vad man vill, äta vad man vill, etc. Jag tror dock livet på många sätt blir lättare när vi inte behöver kategorisera oss själva, och andra, hela tiden. Som att vi har ett behov att sätta in folk (och oss själva) i fack. Ja, jag vet inte. Bara en tanke jag haft på sistone.
    Jag äter kött en gång i veckan (ekologiskt) och har nu börjat dra ner även på mejeriprodukter. Jag äter fisk. Jag äter inte vitt socker och inga sötningsmedel förutom dadlar och lite honung.
    Jag vet inte riktigt vad jag skulle kallas med en etikett … Jag känner att jag nog mår bäst utan att kalla mig något, för om jag inte kallar mig något kan ingen heller ha någon åsikt om mig 😉 vilket ju samhället snabbt har, som du beskrivit så bra i inlägget.
    Jag tycker vi får kalla oss vad vi vill och äta vad vi vill – andras åsikter är så onödiga och begränsar oss bara.
    Jag hoppas du har blivit frisk och att du får en jättefin helg,
    Stor kram Lina
    Ps – jag älskar att läsa dina inlägg som alltid inspirerar så mycket 🙂

    Gilla

    • Frihet i blodet skriver:

      Ja men precis. Ettiketter och fack tycks viktigt. I just detta exempel har jag valt att kalla mig vegan för att ge människor jag möter någon slags riktlinje. Men det blir fel. Eftersom jag samtidigt då inte lever upp till den rätta ettiketten. Folk tillrättavisar. Och ifrågasätter. Jag kommer faktiskt fr.o.m. nu att tala om vad jag INTE äter om någon frågar. Så får jag se om det fungerar bättre för mig :-). För för mig är det skitsamma. Jag beundrar att du klarar hålla dig från socker. Jag jobbar på!
      Tack för de fina orden om mina blogginlägg. Om du visste vad det betyder för mig! Och då inte i första hand att det jag skriver är bra utan mer att du får en behållning av att läsa. Find your gift and give it away. Det du skriver är inte fy skam det heller. Jag lär av dig! Tack för det.
      Mörka höstkramar till dig. Ha en lång skön helg.
      Pia

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s