Hjärtlighet och värme får Gremlin att tystna!

Jag måste bara sätta på pränt, dessa kärleksfulla människor jag omger mig om dagarna med. De ger näring till min själ. Visst har jag mörka dagar när den lilla rösten i huvudet är högröstad och klar. Den där rösten vi alla har inom oss som talar om att ”det där kan du inte”, ”ingen idé att du försöker”, ”du är ful, dum, korkad, okunnig” etc etc. Min ”Gremlin”, (som jag väljer kalla honom), härrör ifrån barndomen (som han så ofta gör) och tragglar samma saker om och om igen. Din Gremlin har förmodligen sina ramsor som bara du känner till. Det finns dagar när jag inte lyssnar, jag väljer bort honom. För han finns ju inte egentligen. Han är skapad av dig själv av erfarenheter du mött. Men då och då trängs en sådan där dag in då han sitter där på axeln och maler och maler. Då känns det så härligt att ha en sådan dag som jag haft idag. För idag var det ovanligt mycket omtänksamhet, vänskap, skratt och kärlek.

10574287_935244136491096_8799554948373225806_n

På mitt jobb. Stress nu i julbordstider. Och tokigheterna avlöser varandra. Jag hängde i repan idag och pratade med kollegor. Klockan var sen eftermiddag. Nyankomna gäster kom fram till disken och receptionschefen som var djupt inne i vår diskussion vänder sig till gästerna, ler och önskar dem ”Godmorgon”. Och i samma andetag finner hon sig och säger: Men, vad är det jag säger! Godmorgon!? Nu har vi en sådan fantastiskt hjärtlig och varm människa till receptionschef vilket verkligen märks i allt hon är. Gästerna vek sig av skratt, Vi kollegor likaså. Över repa-disken blev vi alla människor som skrattade så att vi höll på att dö! Vi var inte receptionister, restaurangpersonal och gäster. Vi var ett gäng människor som skrattade åt en av alla dessa härliga vardagssituationer som så överraskande kan dyka upp. Jag tror faan vi alla skrattade i 5 minuter. Min chef är en sådan genuin människa och det syntes så tydligt på henne att hon själv inte fattade hur hon kunde säga godmorgon. Gästernas första intryck av vårt hotell kunde inte varit mer positivt. När jag gick upp för trappan till konferensen hör jag hur hon säger till sig själv: Hur kunde jag säga godmorgon? Haha ja, det var verkligen dråpligt.

1450328_262286587259511_1554102387_n

På lunchen. Jag och min närmsta kollega sitter och äter. Framför oss har vi en jättestor korg med frukt och chokladbitar i papper. Där är Japp, Twix och Snickers. Jag kan ”lukta” mig till jordnötter på mils avstånd. Min allergi mot jordnötter är luftburen. Snickers-godisarna hade jag sett innan jag satt mig. Vår konditor böjer sig över mig och tar en Snickers. Snälla, säger jag. Ät inte den, här hos mig. Jag är ju allergisk. Han skojar lite och dinglar med godisen över mitt huvud. Min kollega reagerar. ”Det är allvar. Ät den inte!” Ok, säger vår goa konditor. ”Jag äter den senare.” Och jag tänker att jag inte ska prata med honom under dagen, sådär nära att jag känner hans andedräkt. Jag tänker hålla avstånd.

När jag slutar för dagen tog jag ett varv i köket. Gick till grönsakskylen där vår kökchef lassade in grönsaker. Jag frågade om det fanns spenat som jag kunde ta. Och det hade han. Jag tog en stor påse. Grönsaker på restaurang är mycket fräschare och håller sig längre än om man köper dem i butik. Jag gick tvärs över köket och skrev upp att jag tagit en påse. Och där stor konditorn och knådade deg. -Pia, sa han. Kolla. Och så drog han fram godisbiten med jordnötter ur sin ficka, fortfarande inslagen. Han hade inte ätit den! Asså, det hade varit ok om han hade gjort det. Men bara det att han lät bli. För min skull. Det var så gulligt och omtänksamt. Jag gav honom en spontan kram och sa att jag älskar honom. Haha. Vi pratade lite om allergien jag har. Han ställde frågor och jag svarade. Jag sa, skulle du äta den där och sedan andas på mig skulle min mun och mitt svalg få alldeles fullt med utslag. Skulle du pussa mig. Då dör jag. ”Av kärlek”? frågade han. Haha allas vår kära konditor.

1526315_812009998815323_537887849_n

Vår kallskänka ropar på mig. Hon har gjort frukost till mig inför morgondagen. En fruktsallad. Så snällt. Tidigare under dagen, när vi åt lunch, så sträckte jag ut min hand mot frukt-och godiskorgen. Då hör jag en hård, kall röst! Inget godis, Pia!! Och jag tog ett päron med skyldig min. Den här gången var det inte Gremlin. Det var kallskänkan. Hon satt vid bordet intill. Så omtänksamt att vaka över mig och hjälpa när godis-suget sätter in. Nu hade hon som sagt så himla snällt gjort fruktsallad som hon sa att jag fick ta utav. Hon visade vad den stod i hennes kyl så att jag ska hitta den imorgon. Jag gav henne en kram. Och jag sa att jag älskar henne. Också. Mycket kärlek i köket är det.

Jag lämnar anläggningen. Min kollega stannar kvar. Hon inväntar busslaster med en stor grupp som ska anlända under kvällen. En grupp som hon jobbat så hårt med under flera veckor. Hon cirkulerar runt repan. Pratar med restuarangen för att se så att all kommunikation nått fram inför stor middag under kvällen. Nu ska hon strax möta den mötesledaren som hon under ganska lång tid haft mail och telefonkontakt med. Sen ska också hon åka hem.

1531756_10151916681538380_74467935_n Min kollega 🙂

Så medan fredagskvällen tar vid på hotellet lämnar jag för idag. Julbord håller på att dukas upp och det är full fart i köket. Ute på parkeringen har bussarna parkerat. Därutöver är parkeringen full av anländande weekendgäster. Så mycket människor dras mot entrén. Jag åker hem med ett stort leende. Som jag skrattat idag. Och kramats. Herregud. Och Gremlin har varit tyst ;-).

Jag älskar verkligen hjärtlighet. Värme och omtanke. Ja, vem gör inte det? Men jag uppmärksammar det verkligen. Så härligt att åka hem med ett leende. Och lite småfnitter när jag tänker på saker som hänt under dagen. Hem till ett litet kyligt hus och en glad hund. En brasa brinner i kamin och jag ska ta mig en kopp kvällste.

10404209_10152804287735435_1096143276235365650_n

Imorgon åker jag tillbaks till hotellet, äter en god frukost och tar hand om gäster.

Namaste

Pia

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s