Tänk inte på mig!

Gud vad jag saknar mina barn! Det värker och det gör ont. Skillnaden från att vara mamma till hemmaboende barn och mamma till barn som flyttat hemifrån är enorm. Från att ha haft händerna fulla med 3 barn, födda tätt, till att idag bara ha foton och minnen kvar känns lite tomt. Ikväll åker offerkoftan på!

Häromveckan hade jag en polare på besök. Vi bodde grannar i 10 år på en stor gård med innergård mitt i Västerås Centrum. Våra barn växte upp där tillsammans. Jag har jättemycket foton där hon och hennes barn är med. Vi åkte på semestrar ihop. Firade födelsedagar ihop. Skolavslutningar. Barnen lärde sig cykla ihop. You name it. När hon var här så satt vi och tittade på alla foton. Och upplevde allt igen. Vemodigt och en konstig känsla att det som var vardagsliv då är bitterljuva minnen idag. Tiden gick fort.

1455107_630647190315728_1281636787_n

Mina barn är vuxna idag. De lever sina egna liv. Självständiga. Och jag hänger mig ibland på dem som ett dumt plåster. Messar dem. Ringer dem. Inboxar på fejjan. Hallå, här är jag. Er mamma! Ni vet, hon som drog sitt hår i frustration när ni alla tre skrek på uppmärksamhet. På samma gång! Hon som trollade fram coca-cola ur vattenkranen i köket. Hon som trollade hem pappa från jobbet. Hon som trollade fram godis ur köksskåpet. Hon som jagade dig, du lilla tjej, genom hela lägenheten under tjo och tjim medan du med skräckblandad förtjusning försökte hinna låsa in dig på toaletten…och jag klämde din tumme i dörren. Jävlar vad fort jag fick upp dig i famnen. Kramade din lilla kropp så hårt så hårt medan du skrek i högans sky. Jag kramade och pussade och älskade dig.

Eller hon som skällde ut rektorn när du, stora tjej, inte fick behålla din lärare. Hon som skötte om dig genom alla dina lunginflammationer, gav dig skitäcklig medicin som genast följdes av god apelsinjuice. Tragglade engelska glosor tills vi båda grät. Av frustration. Eller hon som dansade på soffbordet med er alla tre, samtidigt som vi borstade tänderna? Minns ni? Eller du, lilla kille, som cyklade till dagis och när du såg dagisfröken vände och cyklade hemåt igen. Mötte mig på min cykel. Det var sista gången du gick på det dagiset! Jag cyklade fram till fröken och sa att du inte kommer tillbaks något mer. Sen cyklade jag ikapp dig och vi cyklade båda hem. Du var med mig på jobbet i flera dagar tills du fick ett nytt dagis.

867c35f395a1621843594420125e95f3Akta!! Lava-vågen kommer!! Kommer du ihåg?

Eller nätter där barnfötter kom springandes i mörkret. Lill-flickans fötter gick som trumpinnar genom mörka rum. Den ena ungen efter den andra hamnade i vår säng. Själv hamnade jag ibland i ett barns säng! Alla middagar som gjordes. Ett barn som vägrade äta kött. Ett barn som inte åt fiskbullar. Och en unge som åt det mesta. Alla kvällsritualer. Hur jag såg till att lyssna till varje liten unge varje kväll. Gav uppmärksamhet till var och en. Hur var det i skolan? På dagis? Hur gick läxförhöret? Pussar och kramar. Men också ovänskap. Inte så ofta mellan barnen. Men mellan föräldrar och barn. Barn som testar gränser och utmanar. Barn som åker in på rummet. Tappat tålamod. Skrik och gråt.

363541a7c76cc8f4996713bcfc5d7ae1Ja, där stod man lite snopet kvar…:-)

Full circus var livet då. Inte mycket tid till egen-tid. När barnen var riktigt små var min högsta dröm att få sätta mig på tåget tur-och retur Göteborg och bara läsa en bok. Ensam. Inte så höga krav kan tyckas men då var det ouppnåligt. Ikväll saknar jag mina barn. Att krama dem och känna deras doft. Höra deras röster.  Stackars, stackars mig!

Ok, nu tar jag av mig offerkoftan. Jag har messat med en av tjejerna ikväll. Men hur mycket kan man älska? Hon är vuxen idag. Ändå så ser jag den lilla som hon en gång var! Jag ser lillebror som såg ut som pojken på tändsticksasken. Jag ser stora tjejen som bara är 5 år! De finns kvar inom mig. Helt levande. Men de där vuxna, förnuftiga människorna jag messar med, pratar i telefon med är ju också mina barn. Jag har bara inte riktigt hunnit med i utvecklingen. Riktigt. Minstingen är vuxen idag. En vuxen man! Och jag vill hålla hans hand när vi går genom stan! Herregud. Av med offerkoftan!! Alla tider har sin charm. Och när jag är med mina barn ute någonstans så svämmar jag över av stolthet. Har ni sett vilka vackra människor? De är mina! Haha.

10439523_393987554084168_3243862248904327943_nPromise me!

Ok, så har mamma-monstret fått av sig koftan. När kommer barn-barnen? Herregud, vad de kommer älska mig! Och jag, jag kommer käka upp dem mohaha!!

Kraaaaam!

Mamma

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s