Alla mina jag

Vi har alla våra olika fasader vi visar upp. Men själv tycker jag att mina olika jag skiljer sig jättemycket från varandra. Ibland förstår jag mig inte ens själv. Hur kan jag vara så olik mig själv?

Kollegan: Utåtriktad, social, humoristisk, galen, omtänksam, skrattar, skojar, syns och hörs. Omtyckt. Dresscode.

Dottern: Sig själv till stor del. Blir omhändertagen. Och omhändertar. Känner sig hemma. Bekväm med sina föräldrar. Lugn inombords. Uppklädd.

Vännen: Lyssnar mest. Skrattar och skojar. Känner sig bekväm men längtar till ensamheten. Lugn. Dock obekväm i större sällskap. Ganska uppklädd.

Eremiten: Tystnad. Vill inte ha sällskap.Vill inte ha telefonsamtal.  Introvert. Njuter av ensamheten. Missförstådd. Här är min bubbla där jag är i mitt rätta element och där jag hämtar mina krafter. Inga murar. Mjukisbrallor.

Mamma: Lejoninna, moderlig, lojal, bekväm, beskyddande, krävande, fysisk. Bohemiskt klädd.

Partnern: Lojal, varm, kramig, fysisk, liten, stor, svag, stark, känslig, busig, beskyddande. Trygg. Så lite kläder som möjligt :-).

Sen finns det ju massa andra skepnader jag också är. När jag är ute i samhället tex. Eller när jag är på släktträff. Är jag en kameleont? Men mitt rätta jag måste ändå vara den jag är när jag är med mig själv. Eremiten.

1653432_530469177096372_2430811468926202970_n

Skillnaden mellan de olika jagen är som störst mellan kollegan och eremiten. De är som natt och dag! Ljus och mörker. Och båda är jag. Eremiten ligger mig närmast men kollegan mår minst lika bra. Men jag vet att eremiten kan överleva i veckor och månader medan kollegan bara orkar vara i topp i några dagar. Hänger ni med? Så även om jag skiljer mig enormt åt så är de alla jag. Mina rätta jag. INFJ igen kanske?

30f31d34cfb215ae6d72ac08abad1566

Anledningen till detta inlägg kom till i tanken tack vare gårdagen. Igår jobbade jag. Och hade som vanligt helt galet roligt på jobbet. Skrattade så jag nästan kissade på mig haha. Full fart. Härliga kollegor och härliga gäster. Och jag var i mitt esse. I dag är jag hemma. Börjar jobbet sent i eftermiddag. Skillnaden mot gårdagen är enorm. Idag behöver jag inga skratt. Ingen full fart. Inga kära kollegor. Idag är det tyst. Och jag får tid till reflektion och att tänka. Och inlägget kom till. Idag pratar jag inte med någon fram till att jag kliver in på jobbet i eftermiddag. Jag vill inte har några telefonsamtal. Inga besök. I eftermiddag åker kjol och kavaj på och jag kliver in i min roll som kollegan :-). Vi ses på VANN ikväll.

Nu ska jag meditera och yoga. Thank you.

Love and Light

Pia

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Alla mina jag

  1. Ann-Mari skriver:

    Så härligt att få stanna till hos dig på bloggen och läsa lite igen. Ler och känner igen mig i det du skriver om vem du är. Visst är det så att rollerna finns där….

    Känner att jag har lite att fundera på kring mina roller och vad de innebär för mig.

    Igår blev en dag för mycket självreflektion, tuffa känslor och försök till självboost som gick sådär. När jag känner att jag är på ett sätt och har vissa kvalitéer och sedan gör misstag i arbetet som går emot den känslan och övertygelsen så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med allt det. Att göra misstag hör till livet och man lär sig, men ändå…. gaaaah, så frustrerande. Jag har gjort fel, får stå för det, försöka fixa till det som kan fixas till, be om ursäkt och göra mitt bästa för att göra rätt i framtiden. Men så kommer tvivlen … kan misstaget ändå definiera den jag är – även i framtiden? Det nya jobbet, kan jag verkligen ta det? Har jag verkligen kunskapen? Kan jag verkligen fixa det här när det ställer ännu högre krav på mig? Kommer jag att misslyckas…? Tuffa känslor.

    Vill utmana mig själv, vill komma ur tristessen och slippa känna att det växer mossa på huvudet på mig. Visst, jag kommer att göra misstag igen men skräms av det också. Inser att det hör till men vill inte, vill att allt ska vara perfekt. Att jag ska vara perfekt för jobbet. Men är jag det? Rädslor är min grej…

    Oj, oj… blev ett yogapass igår och en lång promenad med hunden. Känns lite bättre men fortfarande tuffa känslor och känsla av misslyckande. Fortsätter att köra på idag, mer noggrann, mer engagerad.

    Kram!

    Gilla

    • Frihet i blodet skriver:

      Hej Ann-Mari!
      Ja, vi gör misstag! Men det viktiga är väl ändå vad vi gör med våra misstag när de väl är gjorda. Försöka rätta till så gott det går. Ta lärdom framförallt. Jag själv har gjort samma misstag flera gånger och har tack vare dem vuxit som person och är idag världens lyckligaste människa :-).
      Och jag har också varit skiträdd i beslut jag fattat och undrat om jag blivit helt galen. Men för varje rädsla jag överkommit har jag vuxit som person och fått en sjuhelsickes bättre självkänsla. Men det är klart…förändringar i livet ska ju gå hand i hand lite med vad hjärtat vill. Så är ju inte alltid fallet och då har ju också saker gått fel. Lärdom igen!
      Men när jag varit så där skiträdd och liten men ändå vetat att beslutet jag tagit är rätt…då sätter jag igång och affirmerar och fantiserar hur bra allt kommer bli och hur lätt allt kommer vara. Och hur rätt detta är. Rädslan dämpas :-).
      Vad är det värsta som kan hända liksom? Blir det fel, börja om från början. Blir det rätt. Njut!
      Ha en härlig dag
      Pia

      Gilla

      • Ann-Mari skriver:

        Tack!! Ja, jag har känt att det är dags att ta sig ur rädslaträsket nu och faktiskt njuta av det stora som hänt, att det jag bett om en tid faktiskt har hänt. Coolt. Framåt – uppåt.
        Om du vill berätta om hur du formar affirmationer så vore det hur kul som helst, tycker det kan vara svårt ibland. Blogginlägg?

        Gilla

  2. iamittilivet skriver:

    Vi kanske inte har ett enda ”rätt” eller ”sant” jag….kanske vi är som diamanten – flera olika delar som blir en helhet….kanske det är vårt ”jag”…sammansatt och skulle falla sönder om inte alla de olika ansiktena fanns…hm!?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s