Ont krut förgås inte…

Då har jag lämnat den mest turbulenta veckan på 1 år bakom mig. Eller snarare var det de sista dagarna på veckan som var high chaparall, så att säga. Och börjar livet svaja så händer det ena efter det andra. Universum levererade som vanligt och jag fick upp till bevis. Igen. I en del skötte jag mig exemplariskt, i annat mindre bra. Igen. Men har jag lärt mig genom åren eller vad? Förr skötte jag allt katastrofalt!! Men vad gör ni när livet kastar omkull?

10986890_906354866088326_8619611162029643818_n

Jag har ett jobb som ska skötas. Ett jobb jag älskar. Och hela helgen har det varit rock n roll i repan på VANN. Jag har ju jobbat haha! Så lilla eremiten har fått sätta sig till rätta nere i magen för att istället ge plats åt kollegan som placerat sig vid mitt hjärta. Det har inte funnits många minuter under arbetspassen till att låta eremiten komma till tals :-). Tack Gud för mitt jobb säger jag bara. Annars hade jag väl inte överlevt helgen! Så om livet är tufft kan det väl inte finnas en bättre plats att vara på. Ett hotell fullt med glada gäster och kollegor som älskar sitt jobb. Att lägga sina egna problem åt sidan för att få andra att må bra är en fantastisk medicin.

Men det har tagit mentalt. Jag sov till halv 1 idag!! Det har väl inte jag gjort sen jag var 16! Fick ett telefonsamtal från trevlig människa. Skratt som är så viktigt. Sen hade jag behövt en motorcykel idag. Jag har faktiskt inte saknat att inte äga en hoj. Kanske har längtan dykt upp då och då under året men idag slog den till med all kraft. Jag behövde rensa skallen. Så jag stack in näsan i garderoben och gömde den inne i min skinnjacka. Smekte mina hojkläder med handen och mindes turen förra våren. Idag hade jag viljat kört motorcykel. Ensam. Upp mot Bullaren. Kört och kört och kört! Men, men nu har jag ju ingen motorcykel så då fick det nästbästa duga. Mina löparskor!

ff77a8985acbe47b50d9affb1bc89a75

Jag gav mig ut och sprang. 5,2 km. De där 0,2 km är förstås skitviktigt att nämna! Nästa vecka blir det 6,5 km. Med min kollegas ”rördusådördu-lista” i öronen så la jag kilometer efter kilometer bakom mig. Jag sprang bort frustration och vanmakt. Sorg och saknad. Det här är min medicin. Att utmana mig själv när livet kastar omkull. Springa. Köra hoj. Jag behöver iklä mig något tufft. Att köra hoj är tufft. Att springa långt är tufft. Jag behöver vara tuff!

207578_1882918425622_7841751_nJag och min lilla Virago. Och jag ser mer snäll än tuff ut haha! Men jag är tuff…jag lovar!

Skallen är rensad. Kroppen har fått jobba. Allt är förstås inte bra för det men det känns lite bättre. Avslutar med Motleys bästa låt. Ever! Från rördusådördu-listan. Den listan är inte att leka med. Den kommer ta mig till milen!

Nu blir det lite grön mat. Senare Deva Premal och yoga. Tvära kast kan tyckas men jag är nog ganska bred som en polare en gång sa till mig. Alla mina jag :-).

Puss och kram och ha en härlig vecka

Pia

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ont krut förgås inte…

  1. Ann-Mari skriver:

    Som alltid så nuddar dina inlägg mig på ett eller annat sätt. Alltid. Det är härligt och lite jobbigt på samma gång, precis som det ska vara alltså.

    Om jag jämför mig med mig själv för några år sedan så är jag nästan som en helt annan person i vissa aspekter. Är inte lika konflikträdd, mer säker på mig själv och mitt eget värde och kan ta om en annan person säger sin åsikt. Till stora delar åtminstone. Känner att jag börjat gå den stigen men har en bra bit framför mig, vill lära mig att se saker för de det är, klart och tydligt – även det jag själv gör. Kanske framförallt det jag själv gör! Det jag gillar är att jag ser fram emot resan…..

    …. och som alltid så knockar musiken du lägger ut hela mig. Den passar mig perfekt… och den där med Savage Garden (som jag älskar) kom precis i rätt tid. Mycket känslor.

    Kram!

    Gilla

    • Frihet i blodet skriver:

      Hej!
      Underbart att nå ut med mina texter. Mina funderingar och tankar :-). Tack för att du berättar det.
      För mig handlar hela livet om utveckling och lärande. Och kärlek. Jag är verkligen inte densamma som för 10 år sedan eller för 5 år sen heller för den delen! Idag följer jag min inre vägvisare mer än nånsin. Känns det fel, backar jag. Känns det rätt, kör jag. Det är väl framförallt det jag lärt mig mest. Att lyssna till min intuition och att tro på min egen inre styrka.
      Kul med musiken också. Den speglar ofta min sinnesstämmning. I detta inlägg behövdes lite rocknroll och råhet och tuffhet haha! BAM liksom!!
      Kram
      Pia

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s