Tid för mig

Vaknade tidigt, tidigt till ett skvalande regn längs med hängrännan vid min säng. Så mysigt. Och ett sådan passande väder. Så grått och skumt inomhus. Och ett ordenligt regnande utanför mina fönster. Så, upp och tända stearinljus förstås. Och ta hand om alla djuren. Smoothie gjord på frusen blåbär, frusen banan, dadel och havremjölk.

Ja, ett sådant passande väder för mig idag. När jag behöver kura in mig och fundera lite på framtiden. Jag behöver arbeta med att vara i nuet mycket mer. För att få den framtid jag önskar. Tända ljus, rökelse och meditation. Lite tarotläggande också. Rofyld tystnad råder. Idag är en dag för inre betraktelse. Titta inåt och se på mig själv med kärlek. Hjälpa mig själv upp på det spår jag vill vandra på. Inte tappa bort mig. Inte tappa bort i livets alla trivialiteter :-). Nothing is more important than that I feel good. Nothing!

11113789_563132173830072_5806524108967231131_n

Jag har pratat med go väninna i telefon. Vi är så olika och i vår olikhet har vi på något sätt hittat varandra. Härligt med respekt för olikheter. Jag tror att hon och jag tittar mer på våra likheter än olikheter faktiskt. Och jag tror att det är där styrkan i vänskapsrelationer ligger, att se våra likheter och allt som är positivt och bra med ens vän. Sen har inte hon samma tro som jag. Och hennes icke-tro skrämmer mig. Hur kan man leva så? Haha. Men hon lever uppenbarligen. Och frodas alldeles utmärkt! Och hon är den mest extroverta människa jag någonsin mött! Jag blir utmattad bara av att läsa hennes statusar på fejjan god damn! Men vi är kvinnor båda och på kvinnors vis har vi vårt egna språk. Och inte minst, vi skrattar! Kan du få mig att skratta så där innerligt och hjärtligt och kärleksfullt och så ontimagen-aktigt ja, där och då föds vänskap hos mig.

10982259_10153155240918304_545585902974866829_n

Men idag, som sagt, tid för inre betraktelse. Personlig utveckling igen. Titta efter svar och ställa frågor. Lägga grunden för det där framme. Jag älskar att vara där jag är i livet nu. Stark och trygg. Trygg i att inte hetsa eller stressa. Bara vara. Om än ofta i drömmarnas värld :-). Trygg i att följa vad som känns rätt. Och där jag möter motstånd bara glida undan för tillfället och räkna med att saker reder ut sig som dem ska.

Jag tittar på allt jag redan åstadkommit. När jag var ute i naturen med Matilda i morse och gick över äng rakt emot mitt lilla hus spred sig ren lycka genom kroppen. Huset är så litet! Och gulligt! Det är perfekt helt enkel. Med tulpaner i rabatten. Jag har hittat min plats för nu. Min och Matildas, Kurrekungen och Spillevinkens plats. Jag har så otroligt mycket bra runt omkring mig. Huset, naturen, havet, familj, vänner, ekonomi, jobb, bil och min blogg. Mitt skrivande. Att ha jobbat mig hit jag är nu från där jag var då får mig att bli alldeles sprallig av förväntan med tanke på var jag kan arbeta mig till från där jag står nu. Nu när allt är fantastiskt! Var är jag på väg? Happiness. No less!

d66d6983ddb914b6ae18e3adc05c79de

Hoppsan, nu tittade solen fram lagom till långprommis med Matilda. Ut i naturen, grusväg, gå längs med fjorden, promenera vidare på väg inåt land, skog och sen hemåt till dockhuset igen. Det blir en bra dag idag.

Love and light

Pia

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tid för mig

  1. Ann-Mari skriver:

    Samlar mig lite och skriver en kommentar till. Känner så igen mig i ditt inlägg om att vara infj, där hönsen pratar och en går när det blir för djupt. Känns som om jag kan vara djup (mig själv) här….

    Blir inte så lite rörd när jag inser att jag återigen blivit ledd till någon som hjälper mig på vägen. Som lägger orden rätt och i precis rätt tid. Som bomull!

    Igår var ingen bra dag. Kom upp en massa oro och rädsla inför framtiden. Nya jobbet, ska vi fixa ekonomin, hur kommer det att bli, ansvar i familjen bla bla bla…. De senaste två dagarna har jag varit lägre än maskarna i jorden och verkligen ifrågasatt allt, även om jag vet att jag bör ha tillit, har fått så många indiktationer på att jag ska ta det här jobbet – även om det ”strategistk” och normtänkande går emot allt. Dessutom har det tagit flera veckor utan att jag fått pappren på det och nu måste jag säga upp mig. Snacka om att röra om i mitt trygghetstänkande. Dessutom ringer chefen till en annan arbetsplats och undrar om jag är intresserad av en heltidstjänst som de ska utlysa framöver. Men det är exakt samma sak jag gör nu, bara på ett annat (trevligare) ställe. Är det därför pappren inte kommer… eller övertolkar jag det nu? Jag har ett motstånd mot det sistnämnda jobbet, dock strategiskt säkert bra men jag tror att jag behöver göra något nytt.

    Så läser jag ditt inlägg och det är som att komma hem till en kär vän som lugnar lite, fixar te och bäddar ner med filt och visar en väg ur mörkret.

    Jag har en tanke kring framtiden och där, någonstans ser jag ljuset långt bort. Jag har en egen kraft, kan och vill kunna använda den och inte hänga upp mig på andra och att de ska rädda mig. Behöver hitta den nu och forma min egen framtid. Kanske rädslorna är bra ibland också för i kontrasten kan vi se lösningen – till slut…. Hoppas jag.

    Tack Pia!
    (blev lite längre än vad som var tänkt…)

    Gilla

  2. Frihet i blodet skriver:

    Hej Ann-Mari
    Förlåt att mitt svar dröjt! Vilken komplimang att du dels känner att du kan vara dig själv här på min blogg…jag försöker själv vara mig själv här :-). Och att du känner det som att komma hem till en kär vän som bäddar ner och tar om hand. Du berörde verkligen med de orden. Hos mig ska man inte känna någon prestige utan bara var sig själv i all sin unikhet (egen påhittat ord elr?).
    Och visst är det jobbigt när man slår i botten och tvivlet slår klorna i en?! Jag vet vad du pratar om. Alla har känt den känslan när förändringen står vid dörren. Kan hända har du gjort fel val men det vet du inte förrän du genomfört det. I min värld finns egentligen inga fel val. För de som kanske då kunde ses som fel val utvecklade mig och knuffade in mig på rätt spår!
    Tänk också på vad som fick dig från början att välja nytt. Och glöm inte känslan du hade då på anställningsintervjun, när du var Tarzan :-). Och hur gärna du önskade tjänsten. Ta dig tillbaka dit.
    Jag är också livrädd mellan varven!! Herregud, vi är människor. Men jag försöker hela tiden ta mig tillbaka till varför jag påbörjade resan och hur det kom sig att jag gjorde de valen jag gjorde. Förstår du hur jag menar.
    Blir det fel så finns det en mening med det också. Slår vi i botten så är det för att vi ska hitta något där nere haha. Och jag menar inte att göra mig rolig över din oro. Tro inte det! Jag tar den på fullaste allvar.
    Jag har också en tanke kring framtiden. Och jag har ingen lust att lämna över makten till någon annan längre. Jag kommer fixa det själv.
    Tack för att du är du. Du är helt underbar Ann-Mari.
    Jag antar att din oro lagt sig något sen du skrev inlägget. Förlåt igen för sent svar.
    Kram
    Pia

    Gilla

    • Ann-Mari skriver:

      Tusen tack för svaret Pia, och det är aldrig ett sent svar – jag har ingen tidspress.

      Ja, ibland sitter bara texterna som en smäck och jag vet direkt att jag fått dem att läsa av en anledning. Just nu ligger känslorna väldigt nära i livet överhuvudtaget och jag har liksom ”klivit upp några snäpp” på något sätt. Som om jag är mer jag, helt enkelt. Mer levande, mer känslosam, mer… sann.

      Jag känner så väl igen mig i det du skriver om var du är nu, men innan liksom. Där du var då.. där är jag nu. Jag har länge känt att jag vill komma dit, där borta. Jag är på väg.

      Jag har sagt upp mig idag och puh, vilken mental pärs men ändå så rätt. Rädd – oh, ja och många tvivel på mig själv men som du skriver så försöker jag att ta mig tillbaka dit jag var då – den säkerheten, den önskan, det lugnet. Jag får en chans att forma mitt eget liv och det är massor av säkerhet och massor, massor av tvivel – på samma gång i en enda röra. Känner ändå att det kommer i precis rätt tid. Hur? Ingen aning men svaren kommer, jag har tro… och ett pickande litet hjärta.

      Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s