Besvikelse!

Tidigare idag var jag uppåt som faan. Frihetskänsla i blodet. Omgiven av fantastiska möten och händelser. Men nu gick det rätt ner. Stöp i backen och slog i näsan! Jag har en jäkla vinnarskalle! Motgång är inte ok i detta läge! Jag hade laddat i dagar. Mentalt framförallt. Sicken dålig mental coach säger jag bara!

Känslan att springa 8,5 km. Att lura mig själv till att 10 km låter mindre än 1 mil. Målet är således 10 km. Jag kommer att lura mig själv hur mycket som än behövs för att nå mitt mål. Alla sätt är tillåtna. Jag visste hur lycklig jag skulle känna mig efter 8,5 km. Jag hade redan fixat det när jag började springa idag. 7 km senare sa det stopp! 7 km!

Ok. 7 km är långt! Det var väldigt många år sedan jag sprang 7 km. Om jag istället hade föresatt mig 6 km idag så hade mina 7 km varit en vinst. Nu blev det en förlust istället.

tumblr_m676ji7eWZ1rxxkcho1_500

Jag behöver ingen peppning från höger och vänster idag. Om det inte hade varit för min vinnarskalle och min envishet hade jag inte tagit mig någonstans här i livet. Jag MÅSTE få dippa jag med. Nu kommer jag kräla här nere ett tag. Förbanna min kassa kropp. Min dåliga kondis och mina svaga muskler! Men framförallt min svaga mentala styrka! Sen ska jag plocka upp mitt skadade ego, pussa på mig lite, ta mig samman och gratulera mig till dagens 7 km och lägga armen om mina axlar och säga att nästa vecka, då springer vi 8,5 km! Sen blir det 10 km. Och sen ligger vägen öppen för långdistanslöpning!

Men just nu är jag inte stor.

#världenssämstamentalacoach

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Besvikelse!

  1. pippilotti skriver:

    LOL världens bästa ju!! Framgår det tydligt av texten. För att tillåta sig dippar men med den klara insikten att detta är en tillfällig dipp, men den är en del av min erfarenhet just nu och att förneka dippen är att förneka sin mänsklighet och sin utveckling. Att alltid fortsätta sträva uppåt framåt men våga möta de små farthindren (road bumps!) på vägen och veta att detta kommer jag att övervinna, detta gör mig bara starkare, ger mig möjlighet att bygga mer styrka. Leva mig igenom dippen med öppna ögon, höja blicken och se den större bilden. Just nu kanske det är smålöjlig film, chokladkaka och varmt te i soffan under täcken och kuddar. Men imorgon är jag tillbaka! Ge sig själv ett break. Milsvid skillnad på detta och att helt gå ner sig i självömkan, bitterhet, hopplöshet och tro att allt är förlorat. De coacher som inte har detta perspektiv med sig kan man inte relatera till. Har haft liknande erfarenhet de sista dagarna. Kan det ha varit fullmånen, tro :-p Kram!

    Gilla

  2. pippilotti skriver:

    Tycker personligen att det ofta har varit en balansgång att avgöra i vilket läge man ska fokusera på att vara s k ”positiv”. Dvs att hitta ett sätt att byta känsloläge, välja glädje etc och när det är bättre att inte göra det utan bekräfta att det är ”krama om sig själv”-läge och pyssla om sig (på samma sätt som man skulle med ett litet barn). Men det blir lättare och lättare att känna in när det är läge för vad. Och att man INTE ska känna sig misslyckad och ovärdig (som jag kunde göra förr) när man åker ner. Och de riktiga dipparna blir färre och färre. Tack för din intressanta och inspirerande blogg!

    Gilla

    • Frihet i blodet skriver:

      Ja, lol säger jag med! Nu i efterhand när jag rest mig och ser att världen inte gick under! Tack för dina omtänksamma, goa ord.
      Och ja, ibland behöver vi dippa och stanna kvar ”där nere”, tycka lite synd om oss, krama om. För egen del blir det lite långtråkigt att stanna kvar där nere för länge :-). Min ”depression” vara aldrig länge. Men den är djup när den inträffar! Och ska tas på allvar. Att får ord som ”det där är väl inget att hänga läpp över” retar gallfeber på mig vid just sådana tillfällen. För för mig är det blodigt allvar. Just då!
      Men när ska man dippa och när ska man tänka positivt? Jag brukar tänka som så att när jag möter situationer som inte går som jag hade tänkt mig eller när jag möter människor som jag inte riktigt klickar med så är det något som jag har att lära mig. Hur hanterar vi sådana situationer? Tar vi lärdom, vänder och vrider på situationen för att se om det finns ett positivt perspektiv, något vi kan lära eller vägrar vi se något annat än den negativa bilden? Det är vid sådana tillfällen som vi märker hur vi hanterar svårigheter.
      Trillar man ner där på botten så är det för att det finns något där nere som vi kan lära utav. Det är min tro ialla fall.
      Nu var det en egen prestation som jag föll på och ingen situation eller person och där är jag, med min höga prestationsanda, jäkligt känslig. Jag ställer höga krav på andra men mest på mig själv. Men det är ju inga oövervinnliga mål jag sätter. 8,5 km är inte ouppnåligt. Därför blev jag jävligt besviken :-)! Men jag sätter det nästa gång!
      Tack för din återkoppling. Och jag blir så glad att mina ord är intressanta och inspirerande för andra att läsa. För ibland undrar jag faktiskt vad folk tror haha!
      Kram och ha en härlig lördagskväll
      Pia

      Gilla

      • pippilotti skriver:

        Intressanta tankar (igen)! Det där med att vrida och vända för att hitta något som är positivt i en irriterande person eller situation… hmmm. Jag har en 15-åring hemma som ger nya friska helt egna perspektiv på livet. Han vägrar numera umgås med dem han inte klickar med. Så just nu umgås han mest med sig själv. Och ned mig och andra vuxna. Och läser. Och förkovrar sig. Och går kurser på nätet i personlig utveckling. Och tränar och springer i skogen. Hans pappa och andra ojar sig och undrar hur han ska klara sig i livet och försöker tvinga på honom sociala sammanhang. Själv ser jag att han aldrig har mått bättre. Hur han blomstrar av att få gå in i sin egen värld. Att han gör det med integritet. Att det ger honom energI. Och jag inser plötsligt att jag är precis likadan. Utåtriktad, verbal, älskar att umgås intensivt – i lagom dos. Och sedan MYCKET egentid för stt få tänka mina egna tankar och komma tillbaka till mig själv. Tänk om jag haft den självinsikten och självkänslan när jag var 15! Det har tagit mig ett halvt liv att nå fram till den integriteten och det är fortfarande lite av en kamp att våga säga nej till de sociala sammanhang som bara suger energi. För att man borde. Men det blir bättre och bättre.

        Liked by 1 person

  3. pippilotti skriver:

    Oj vad det långt detta blev 🙂 Ja, vilda själar är de, våra unga. Vilda och visa 🙂

    Liked by 1 person

  4. iamittilivet skriver:

    Det vackra, fina livet går upp och ner, bara att hänga med!
    Kram

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s