Mamman i mig.

Dotter och svärson har fått en lägenhet i Göteborg. En tvåa med liten balkong. Jättefin. De är så lyckliga. Tove i telefon: ”Jag hade duschat och kom på att kläderna låg i sovrummet. Jag tittade mig om efter något att skyla med mig när jag kom på att jag är helt ensam. Jag gick oklädd genom lägenheten till sovrummet och till kläderna.” Ja, vi är alla tacksamma över olika saker. Somliga är tacksamma för det lilla :-). Tove och Jonas har under sitt förhållande aldrig bott ensamma. Så för dem är det förstås något jättestort att ha ett hem utan att dela med andra.

10414442_841930532587889_4795429989015974078_n

Igår åkte mamma-särken fram. Den har varit undanhängd sedan 1 år tillbaks då min son flyttade ner till Göteborg. Men nu åkte den på. Mamma packade bilen full i Tove-grejer som varit nerpackade i kartonger sedan kidsen drog till Australien. Kartonger, gardinstänger, hyllor, gardiner och annat smått och gott. Med Matilda fastspänd i passagerarsätet styrde vi kosan söderut. Mot Göteborg. Och jag älskar att köra bil. För 10 år sedan visste jag inte om att jag älskar att köra bil, jag hade glömt av det. Jag älskade att köra bil i Los Angeles långt innan jag bildade familj. Sen slutade jag köra bil…och jag lämnade över den biten till min sambo. Inte hans fel. Jag gjorde det helt frivilligt. Jag kan fortfarande komma ihåg att jag avundades kvinnor med egen bil, som tex stod och skrapade bilrutor tidiga höstmorgonar. Men jag körde inte bil då. Av någon anledning, någonstans på vägen, intalade jag mig själv att jag inte kan köra bil…!!?? Kvinnor kan inte köra bil, eller hur? Tänk vad jag har låtit andra påverka vem jag är!

1535641_10152700676142863_1170291656622740721_n

Därför är bil frihet för mig. Och jag blir glad av att köra bil. Kreativ. Och jag är en förbannat god bilförare. Vem trodde det? Fina bilen representerar så mycket för mig. Tove är tacksam över att kunna gå från badrum till sovrum oklädd. Jag är tacksam över att ha en bil som jag själv ansvarar över. Jag är också så himla tacksam över att barnen funnit sig så tillrätta i Göteborg. Vi har ett brokigt förflutet med mycket smärta. Men vi har ridit ut stormarna tillsammans. Stöttat varandra. Och funnits för varandra när någon av oss varit svag. Tove läser socialantropologi på Götebors uni, Jonas, svärsonen, har fått fast jobb på Volvo och Magne går på gymnasiet. Alla bor på Hisingen, bara två hållplatser från varandra. Love loa haha. Hisingen där jag är uppväxt, av alla platser.

Mamma åkte hem till Magne först. Tove skulle mötas upp där. Jag parkerade bilen utanför på gatan och ringde upp till sonen att jag var framme. Han kommer ut och tittar gatan upp och gatan ner efter mig. Jag kliver ut och ropar på honom. Denna stora, långa, snälla jätte till ung man är min son. Jag ropar hans namn och vinkar. Och han börjar gå mot mig. Hjärtat slår ett extra slag. Han är min! Den där lille, som blivit så stor. Jag öppnade upp för Matilda och hon hoppade ut i rasande fart. Ser Magne och blir helt tokig. Gråter, hoppar jämfota (vilket ser roligt ut på varelser med 4 ben) och snurrar runt av glädje. Jag skulle vilja göra samma sak…men det skulle Magne aldrig gått med på! Magne, som den gentleman han är, säger att han tar Matilda medan jag går och köper parkeringsbiljett. Han hjälper alltid, gör saker och ting lättare för mig. Jag behöver aldrig be honom.

10922555_10152668341177155_3844571346913687084_n

Tove kom strax. Matilda galen av lycka igen. Och jag fick ge henne en kram och en puss på den där kinden. Full av energi som vanligt. Utbildning och nytt hem. Så mycket att prata om! Matilda blev kvar hos Magne medan jag och Tove åkte den korta biten hem till henne. En sådan fin lägenhet. Jessie, deras hund kom fram och nosade. Tove säger idag att anledningen till att de reste till Australien var för att Jessie skulle få ett kärleksfullt hem på andra sidan jordklotet. Ja, så är det nog. Det var syftet…att ge kärlek till denna hund som farit så illa i sitt tidigare liv. Sen tömde vi bilen. Och hela lägenheten blev fylld av barndomsminnen. Alla julklappar från mormor och från farmor packades upp. Presenter från mig genom åren. De har mycket att fylla sitt hem med. Lerkrukorna jag köpte till henne i Spanien. Vackra julsaker från mormor. Och alla porslinsdjur från farmor. Vi vände och vred på allt. Delade minnen. Farmor var närvarande idag. Toves. Hon betydde mycket för Tove under hennes barndom och tonår. Och medan jag torkade fönsterbräden och placerade ut krukor vid fönstren och ställde upp balkongbord med duk och hängde upp blomlådor så fanns hon även för mig. Hon var alltid den som grejade och pysslande när vi flyttade. Hon satte upp gardiner, fixade i fönstren och gjorde det beboeligt. Den rollen hade jag idag. Nu är det min tur att hjälpa den yngre generationen att sätta bo.

11825610_963714080346527_1271594287368465681_n

Jonas kom hem. Och en kram. Stilig som faan. Och med glädjande nyheter. Efter 4 månader på Volvo ser det ut som om han ska bli befordrad. Jag är så glad för deras skull. Och stolt över svärsonen. Inte för befordran utan för ATT han blir befordrad. Han är kompetent i yrkesrollen men också en född ledare. Ödmjuk och medmänsklig. Snäll och omtänksam och förtroendeingivande. Jag är glad att hans överordnade har sett detta. Han fick berätta om sitt nya jobb. Han trivs och har funnit massa vänner. De skapar sitt vuxna liv i Göteborg. Och jag blir tacksam till tårar över det. Sen åkte vi ut till IKEA. De shoppade loss utav h-e men ändå inte. Tove, den lilla ekonomen, ville välja det billigare alternativet medan Jonas sa till henne att köpa den varan som hon innerst inne ville ha. Ibland köpte de det dyrare, ibland blev det ekonomen som tog över. De bjöd mig på lunch. Vegetariska grönsaksbullar. Lycka. Och samtalet flöt i vågor hela tiden. Tove hade innan besöket kollat färgkombinationer att färgsätta de olika rummen i. Lila, rosa, lavender, blått. Mammas flicka. En härligt lila vardagsrumsmatta blev det ialla fall. Och turkos, mintgrönt och beige i badrummet.

Hem till Magne igen. Matilda hoppade jämfota, grät och snurrade runt igen. Jonas!!! En sådan lycka. Men så var det då dags att lämna Prinsen. Min jätte. Och ta med Matilda i IKEA-fylld fin bil. Hem till ungarna och lossa. Jag lämnade dem där. Utanför porten. Kramade min lilla flicka. Som är den förnuftigaste av alla i min familj. Sen körde vi ut från  Göteborg i skymningen. Mot dockhuset och vårt lugna liv på landet. Livet är ordnat för oss nu. Vi har alla funnit oss tillrätta efter en skillsmässa för 8 år sedan. Och ron jag känner inombords är obeskrivlig. Tillfredställelsen att de har det bra nu och att jag kan få leva det liv jag är ämnad att leva. Så som jag vill. We made it :-)!

Mamma-särken hänger återigen i garderoben. Till nästa gång. Jag längtar att få plocka fram den igen. I 20 år hade jag på mig den dagligen, hur stor var inte längtan ibland att få hänga undan den? The circle of life. Men den hänger där och den kommer att komma till användning då och då genom åren framgent, resten av mitt liv. För jag är mamma först.

1486901_751518678211149_1488516488_n

Somliga av oss är spirituella. Somliga inte. Andra är religiösa medan ytterligare andra är ateister. Jag såg på en film igår. En härlig film. Så, hur ni än är lagda…troende eller inte. Titta gärna på filmen. Den är fin. Och tack Malin för att du visade den för mig.

http://www.drwaynedyer.com/the-shift-movie

Namaste

Pia

Om Frihet i blodet

Hej och välkommen till min blogg, Frihet i blodet. Fr.o.m Mars 2016 skriver jag på bloggen som finns på min hemsida. Ni är varmt välkomna dit: www.piagustafsson.se . Frihet i blodet ligger kvar orörd och för alla att läsa men som det ser ut i skrivande stund kommer inte jag att skriva några nya blogginlägg. Ljus och kärlek Pia Om du är intresserad av personlig utveckling, självkänsla, andlighet, attraktionslagen och livsförändringar så kommer du att känna igen dig här på bloggen. Jag skriver helt ur mitt egna perspektiv och mina egna reflektioner och jag hoppas att det kan inspirera och/eller motivera dig. Jag själv påbörjade en livsförändring 2013. Det var dags att stanna upp och hitta den jag i själva verket var djupt där inne. Personlig utveckling har alltid varit en stor del av min person. Nu tog jag det ett steg längre. Jag började fördjupa mig i mitt intresse andlighet och jag började jobba med attraktionslagen. Jag gick från att vara vegetarian till att bli vegan, från sambo till singel. Från yta till djup, till ett för mig meningsfullt liv som alltid legat närmast men som jag aldrig haft möjlighet att leva fullt ut. Jag flyttade från östkusten till västkusten. Från bostadsrätt i Västerås till att hyra ett pyttlitet hus strax utanför Hunnebostrand. Bytte yrkesinriktning från säljjobb i storstan till härliga möten på en stor konferensanläggning på liten ort. De närmsta åren skulle komma att bli de mest utvecklande och de mest utmanande jag någonsin upplevt. Och de mest skrämmande. Att lägga ut min tankar i offentligheten via min blogg t.ex. är en av de största rädslorna jag övervunnit. I ett led till den livsförändring jag önskade göra beslöt jag att downshifta 2014, dvs gå ner i arbetstid och minska på konsumtion för att istället ägna mig åt sådant som är mitt innersta jag. Jag ville utbilda mig inom coaching, skriva, spendera tiden i naturen ihop med min aussie Matilda och ja, bara leva ett lugnt och stillsamt liv och ta mig tid. Frihet har alltid varit ett stort och betydelsfullt ord för mig med så mycket innebörd på så många olika områden. Att göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill och hur länge jag vill. Därav namnet på bloggen. Jag är diplomerad mental coach och utbildar mig idag till certifierad livscoach. Jag är född 1967, är skild och har 3 vuxna barn. Min bakgrund finns inom eget företagande, sälj och service. Jag har även en examen i ledarskap, marknadsföring, ekonomi och försäljning. Jag hoppas du blir inspirerad av det du läser, det skulle vara min stora glädje. Säg gärna hej i kommentarsfältet och/eller gilla min fb-sida som du hittar till höger här på sidan. Du är varmt välkommen! ”Creative people are easily bored, they like to take risks and they make mistakes – lots of them, they do NOT like rules, and they have BIG dreams. They ”think” with their hearts.” Namaste Pia
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Mamman i mig.

  1. Ann-Mari skriver:

    The shift.. jag har sett den… flera gånger. Underbar!
    Tydligen har mr Dyer gått över till andra sidan… Tur att han fick sprida så mycket innan.

    Kram! ♥

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s