En balanserad dag.

Jag går från den ena ensamma stunden till den andra. Däremellan håller jag andan och fokuserar på att dra in pengar till mitt hushåll eller skriver texter till hemsidan. De riktigt ensamma egen-tid-stunderna har inte duggat tätt det sista. Jovisst har jag varit ensam men då har det varit annat som upptagit min koncentration. Men riktig egen tid där jag vistas i naturen under längre stunder än att Matilda fått rört på sig lite, där jag skriver, mediterar eller yogar har fått stå åt sidan. Men jag är ok med det för just nu behöver mitt fokus vara utåt och mitt inåt kan vänta lite.

SONY DSC

Världens bästa vinterdag framför mig.

Idag har jag kunnat varvat mitt utåt med mitt inåt. Hela dagen faktiskt. Vilken balans. Idag fick jag till det. Bara att uppskatta dagarna det blir så och njuta extra. Imorgon är det förmodligen circus igen. Och mitt utåt-arbete i form av texter flöt på som sjutton från kl 7 imorse. Nerbäddad i mörk värld medan kaminen spred värme i mitt iskalla hus. I två timmar spelade fingrarna över tangenterna som värsta pianisten. Så morgonen började underbart. Vilken tillfredställelse det är att skriva när orden hoppar fram av sig självt. Resten av förmiddagen däremot spenderades utåt med fortsatt arbete vid datorn.

20160117_130841Isen har lagt sig.

Men sen bar det iväg ut till ett vintrigt kustlandskap och promenad med Matilda. Fotade med mobilen för jag glömde kameran hemma. Men det var en strålande dag. Jag tröttnar aldrig på årstiders växlingar. Alla är lika vackra. Frampå kvällen när klockan var runt 16.30 upptäckte jag att det fortfarande var ljust ute! Det som tidigare har varit kolsvart då! Så vackert med snö i skymningen. Vi tog en promenad på 45 minuter och när vi kom hem igen var det mörkt. Våren är på väg. Men det var en ljuvlig promenad med knarrande snö, tystnad, rosa himmel, grått-svart-blått. Vilka kalla färger.

20160117_130954En liten skyddad hamn i ett pyttelitet fiskesamhälle. På andra sidan öppet hav.

Som sagt, idag var första dagen på flera dagar som själen hittade hem igen. Jag tror att vi alla skulle behöva riktig egen-tid-stunder. Jag ser för det mesta till att ha det varje dag men hur är det för dig? Ett tips kan vara att avsätta tid i kalendern där inget ska kunna få dig att avboka mötet med dig själv. Ge dig ut i naturen, lyssna på musik, dansa, skriv, måla, meditera…eller vad du nu behöver göra för att din själ ska hitta hem och få landa en stund. Jag lovar dig att om du vanligtvis inte tar dig egen-tid-stunder så kommer du upptäcka nya sidor hos dig själv om du gör det. Prioritera dig själv. Det gör jag. Vanligtvis vill säga.

Nu blir det musik, tända ljus, rökelse, mörker, meditation.

Allt gott

Pia

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Livets höjdpunkter

Vaknade lite senare idag. Vaknade till en gnistrande kall värld. Och solen mötte mig precis bakom trädtopparna på min morgonpromenad. Kylan bet i ansiktet. Friskt och krispigt. Tyst och stilla. En av livets höjdpunkter. Ser du livets höjdpunkter varje dag? För mig finns de ofta i naturen. I mötet med stillheten, stormen, vinden eller doften.

En annan höjdpunkt som är väldigt påtaglig i min vardag just nu är arbetet med min hemsida. Texter, bilder och layout. Texterna är mina men layouten hjälper en webdesigner mig med. Det är så spännande. Hur kommer den att se ut? Hemsidan. Spännande och skrämmande. Men äntligen närmar jag mig slutet på vägen som jag vandrat i några år. Och när slutet är nådd påbörjas något nytt.

DSC00383.JPG

Jag lägger stor vikt vid de positiva sakerna i mitt liv. Hur gör du? Stannar du kvar för länge vid de negativa? Hur eller vad kan du göra för att få roligare eller trivas mer där du är just nu i livet? För mig personligen har det alltid varit personlig utveckling. Jag älskar att lära nytt och växa som person. Naturupplevelser är också bitar som får min själ att dansa. Vi är alla födda till att må bra! Visst är det provocerande att höra att du själv väljer din känsla? Speciellt när man befinner sig mitt i en känslomässig storm skapad av andra och där man själv inte kan påverka situationen. Man kan kanske inte påverka situationen men man kan alltid påverka hur man besvarar eller bemöter eller känner inför den. Vilket just då just där är en jäkla utmaning. Tell me about it!

SONY DSC

Så hur vill du leva ditt liv? Krävs det förändringar? Skrämmande sådana? Vad vill du ha mer av? Mindre av? Jag har själv tillfört och tagit bort i mitt liv för att leva så som jag vill leva idag. Utifrån mig och min personlighet. Och jag mår så jävla bra! Får man lov och säga så i denna Jante-värld? En av livets höjdpunkter är att jag går min egen väg, vald av mig och ingen annan. Varje dag. Inte konstigt att jag vaknar glad.

11110563_1017442378265817_7554818740516355568_n

Idag väljer jag skratt, leenden, tacksamhet, energi, belöning, livskraft och frihet. Häng på!

Må gott!

Pia

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

2016 come get me!

Jag minns min 20-årsdag, min 30-årsdag och min 40-årsdag som om de alla var igår. Snart fyller jag 50. Tove, min dotter, hade sett en intervju med Julie Andrews 80 år, där hon säger att de senaste 50 åren gått så fort. 50 år? Det är ju jättelång tid. Ja, om man tittar framåt. Om jag tittar bakåt 30 år känns det snarare som 10 år. 20 år bakåt är ingenting. Om jag tittar 20 år framåt är jag 70! Det känns ju avlägset må jag säga. Men dagen kommer att vara här snabbare än jag hinner blinka. Precis som för dig.

I en artikel på aftonbladet häromdagen läste jag om vad äldre ångrar mest i sina liv. Äldre som ligger för döden. Det de ångrar är att de inte vågade följa sina drömmar, att de inte jobbade mindre, att de inte spenderade mer tid med sina barn. Men allra mest ångrade de att de inte vågade. Vågade göra det de innerst inne ville göra. Jag är inte mycket för att ångra mig eftersom allt det jag upplevt i livet tagit mig dit jag är idag. Med facit i hand borde jag downshiftat hela livet. Spenderat tid med barnen, jobbat mindre och följt mitt hjärta tidigare. Men för mig är det inte för sent. Jag ligger inte för döden ännu. Tycker ni att det är obehagligt att jag skriver om döden? Dont! Eftersom vi inte dör när vi dör :-).

20130605-063444

Förra års-skiftet hade jag landat i den dröm jag följt några år. Att flytta hem, nytt yrke, downshifting, vidareutbildning. Jag kunde lugnt luta mig tillbaks inför 2015 och bara fortsätta framåt i sakta ban mot det liv jag skapar. Och 2015 var faktiskt stillsamt, med mina mått mätt. Jag blev dipl. mental coach, fick fast anställning på konferensanläggning till de 75% som önskades, jag uppfyllde målet att springa milen samt påbörjade ny coachingutbildning. Ett lugnt och sansat 2015. Tusen tack!

Men nu väntar 2016. Ny examen ska tas. Cert livscoach. Nya utbildningar ska genomföras. Jag brinner för coaching. Och jag brinner för att coacha andra att våga göra det de innerst inne vill. Så mer utbildning blir det. Jag har kontakt med en affärscoach som hjälper mig att transformera min affärsidé och jag har kontakt med en webdesigner för att hjälpa mig med hemsidan. Arbetet är redan påbörjat men inte på långa vägar avslutat. Det kommer blir klart någon gång under våren 2016. Det här är min dröm och jag tänker följa den. Utöver eget företag och coaching tänker jag ta upp löpningen igen som legat lite på is de senaste månaderna. Inget större nytt egentligen, hälsa genom motion och vegansk mat och mycket raw food. Det som jag också skulle vilja utveckla mer är min egna andliga resa. Men som sagt, jag ligger inte för döden ännu. Jag får se vad som hösten -16 bjuder på.

goal-dreams-encouragement-quotes-e1433547611466

Vad har då du för drömmar som du önskar att du kunde föra in i ditt liv? Om inte alla hinder fanns förstås! Men hinder är till för att forceras. Ett i taget. Och små steg är ändå steg, om än pytte. Förra året tog jag en stillsam promenad över till 2015. Idag kan jag inte ens vänta på 31 december. Så jag skiter i det datumet och tar ett jätteskutt över till 1 januari redan idag. I cant wait 2016!

Avslutar med en pepplåt. Bon Jovi. Vägra leva rädd!

Gott nytt år alla härliga människor. Nu hoppar jag över till 1 januari!

Namaste

Pia

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Julafton 29 December

Liten tacksamhetslista inför kvällen:

  • Spenderat dagen i Göteborg
  • Kramat på son, dotter och svärson
  • Ätit fantastisk vegansk helgmiddag
  • Son och dotter kramas och skrattar ihop
  • Häftiga, humoristiska, energifyllda, intelligenta diskussioner med unga intellektuella
  • Har fått Fjällrävens ”Kånken”-rygga, vegan-kokbok, tvålar från Lush och The Body Shop.
  • Promenerade en sväng på Lundby med dotter
  • Skratt
  • Fick rökelse och veganmjukost
  • Känslan att köra in i Göteborg där förväntan inför möte med barn växer
  • Känslan att köra ur Göteborg och följa skyltar det står Oslo på (inte Stockholm, Västerås, Uppsala eller Eskilstuna). Jag är hemma nu.
  • Pratat minnen
  • Hem till ett tyst hus vid havet, tända kamin och stearinljus. Dricka te.

e3cb3123796ae0edf8969e798ed0bf15

Och slutligen en tanke till Motorhead som inte längre existerar mer än i människors hjärtan. Förr när grupper slutade spela berodde det oftast på ovänskap medlemmarna emellan eller att de ville vidareutveckla sig. Idag slutar grupper att spela för att sångaren dog av ålder. En helt ny tid tar vid, känns det som.

Jag har tagit med sonen på många konserter just för att han ska hinna uppleva dessa gubbar innan det är för sent. Tiden rinner ut. Motorhead gick vi aldrig på men han har sett Judas, Metallica, Megadeth, Iron Maiden, Motely Crue, Ozzy bl.a. Konstig känsla att när Lemmy nu gick bort så finns inte heller bandet kvar. Det blev ju den naturliga följden av hans bortgång. Snart finns inte något av de gamla banden från 70 och 80-talet kvar.

Och för att avsluta så som jag började, med tacksamhet vill jag bara utrycka min tacksamhet att fått vara en del av 70 och 80-talets hårdrockshistoria. Motorhead är tidigt, tidigt 80-tal för mig. R.I.P Lemmy.

Love and Light

Pia

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Möten

Den senaste veckan har varit fylld till brädden av olika möten. Och hela min tillvaro, allt som förekommer omkring mig är en reflektion av vad som försigår inom mig. Attraktionslagen. Jag görs uppmärksam på vad som ska finnas i mitt liv och vad som inte ska finnas. Och mitt mående levererer min verklighet. Flummighet på högsta nivå!!

På ett kollektiv blev jag ”av en händelse” placerad bredvid en köttbonde. Jag visste inte att han var köttbonde. Han visste inte att jag var vegan. En mycket trevlig kväll med fridykare, dykare, fritänkare och världsomseglare gav mig stor glädje. Köttbonden och jag fann varandra. Jag kallade den gamle bonden för en ”förbannad lögnare”, han kontrade med ”jävla galning” och att jag spelade rysk roulette med mitt liv som insats. Vi fann varandra där på varsin sida om vad som är rätt och fel. Under kvällen, när vi rörde oss omkring i sällskapet, möttes vår blick då och då. Vi log i samförstånd. Humorn och medmänskligheten var bron som byggdes. När jag lämnade kollektivet för att åka hem tackade jag för mig, för all god mat (veganskt) och trevligt sällskap. Köttbonden och jag gav varandra en varm kram. Jag älskar möten med människor som har förståelse för andra människors livsval. Jag älskar möten överhuvudtaget.

Jag mötte också en man vid ett annat tillfälle under den gångna veckan. Det som från början verkade vara en relation som kunde simma på ett djupare plan slutade abrupt med min intuition att något inte stämde. Hans behov av rättfärdigande och tillrättaläggande. Det som var jag började hånas. Och sådant behöver ingen ha i sitt liv. Eller hur? Men som vanligt försöker jag förstå varför. Varför behov av hån överhuvudtaget uppstår. Men det är inte mitt jobb att vända hån till förståelse. Jag backar, vänder om och går. Han var en mästare att uttrycka sig i skrift och jag kommer att sakna hans texter och ord. Men han var inte för mig. Min lärdom här var nog att återigen vara uppmärksam på min intuition och låta den leda mig. Den gjorde sig nämligen uppmärksam för flera dagar sedan. Men hans texter fick mig att lägga locket på. Lärdomar.

11144416_10153075440208460_6838755463074628174_n

Sen en h-e massa möten genom jobbet hela julhelgen. Vuxna, barn, äldre, tonåringar. Många har tackat och tagit mig i hand då de vetat att jag inte kommer finnas på plats när de checkar ut morgonen därpå. Jag har fått varma kramar. Men det bästa är ändå att ge folk lite mer än de förväntar sig. Bjuda på sig själv. Göra deras vistelse till ett minne som varar länge. De ska skratta när de checkar in och de ska må som kungar när de checkar ut och lämnar hotellet. Jag försöker, tillsammans med alla mina kollegor, uppfylla detta. Vi fixar det för det mesta. Medmänsklighet och humor är för oss nycklarna. En härlig julhelg lämnas bakom och en nyårshelg väntar.

Ja, alla dessa möten. Alla dessa människor som under en kort tid korsar vår väg. Det är så spännande. Somliga stannar under en lång period, andra ännu längre. Vissa några dagar eller några timmar. De kommer och de går. Eller är det jag som kommer och går?

Allt gott

Pia

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inte ens julen är ”normal”

Min julafton ser inte ut som andras. Jag jobbar. Hela julen. Alla mina 3 vuxna barn firar på olika håll. Lite annorlunda även för att vara i mitt liv. Min stora har kommit hem från skola utomlands. Hon firar med sin far. Mellanflickan med sambo firar i Göteborg. Och minstingen, sonen, har tagit tåget till Västerås för att fira med bästisen och dennes familj. Det som ändå känns tryggt är att jag vet att alla mår bra. De har själva gjort sina val inför julen. De är trygga och lyckliga.

Jag tog en promenad innan jobbet idag. Gick och funderade på om jag borde vara deprimerad över den ensamma julen. Men känslan av ensamhet vägrade infinna sig. Och under min promenad, när jag verkligen försökte hitta den där ensamhetskänslan drällde det ena messet efter det andra in med julhälsningar. Från vänner och familj. Eller som jag tycker, vänner är familj! Jag är så tacksam över att de finns. De alla. Jag är ju inte ensam egentligen. Och jag känner mig inte ensam. Så jag slutade att känna efter. Njöt av promenaden och känslan av att jag äger och skapar mitt liv varje dag!

Ingen snö denna jul. Däremot blåst som jag älskar. Vinden tar i på sina ställen. Faan vad det tjuter i husknutarna och slår mot väggarna. Jag lämnade hotellet mätt av julmat, gjord av våra fina kockar. Festklädda människor. Socialisering. Jag fick en skymt av tomten i folkvimlet. Massa kramar och kärlek. Så nog har jag fått jul alltid. Jag åkte hem frampå kvällkvisten. Mötte upp lycklig aussie för en promenad fylld av mörker och dån från skogen. Hem till busväder, stearinljus och ett glas rött vin. Musik. Imorgon och i övermorgon jobbar jag också. Men sen så. Då bär det av ner till Göteborg, till dotter och svärson. Jag fick en bild skickad till mig på deras julgran med alla julklappar. Det största paketet är mitt. Förstås. Det är jag värd!

Snart väntar ett nytt år. Har du gjort upp planer? Satt upp mål? Det har jag. Men först ska detta år avslutas. En liten tillbakablick. Det har varit ett lugnt år för mig…jämfört med 2014. 2016 däremot, då kommer det hända grejer.

Nu ska jag fortsätta denna julaftonskväll med musik. Ensam. Jag är så himla tråkig. Kram på er alla. Var rädda om varandra. Och även om vi inte har alla nära nära så finns de ändå nära i tanken. Eller hur?

Ditte, Tove, Jonas och Magne! Vi ses efter jul. Mammamonstret tänker på er.

God Jul till er alla men ännu hellre: Namaste I honor you!

Pia

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Midvinterblot

Befinner mig på bilfärjan mitt på Gullmarsfjorden. Vinden tar i och färjan kränger. Jag är inbjuden till ett kollektiv för att fira Midvinterblot.

image

Ha en trevlig midvinterblot då, alla!

Pia

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar