Shoppat loss!

Jag har fyllt på lagret av  raw kakao, shiafrön och gojibär igen. Nu har jag bytt leverentör och handlar utav Kiviks lilla råa. Service är viktigt för mig. Och service för mig innebär att jag ska få det jag förväntar mig och gärna lite till. Det fick jag inte av tidigare leverantör.

Detta var andra gången jag beställde från Kiviks lilla råa och dagarna gick utan att jag fick min beställning. Till slut mailade jag och frågade efter mina varor och fick till svar att de stod mitt uppe i en omorganisation och flytt av lager bl.a. De bad 1000 gånger om ursäkt men att de räknade med att få iväg varorna inom 1 vecka. Ok, tänkte jag. Jag nöjer mig med detta även om jag kanske tyckte att de kunde bjuda på något pga dröjsmålet och att jag inte fått informationen till mig förrän jag frågade. Men inget om detta dryftades om i deras svar till mig.

Igår fick jag paketet. Tillsammans med mina påsar låg ett medföljande brev, en kostkombinationsguide och ett litet fyrkantigt paket. Jag undrade om jag kanske hade beställt någon grönsaksbuljong men var osäker. Det visade sig att det var en chokladkaka med endast kakaomassa och kakaosmör från Ecuador. Mörk, mörk brun med ett vackert mönster. Bitter smak. Och sååå underbart god! Som plåster på såren pga väntetid. Service i min värld! En liten chokladkaka och Kiviks lilla råa har en trogen kund!

SONY DSC

Veckor av väntan försvann i glömska pga chokladkaka 🙂

Sen har jag beställt ytterligare en olja till min hud. Kokosolja använder jag dagligen till mitt ansikte, både för rengöring och återfuktning. Sen har jag min sesamolja till övriga kroppen. Jag vet ingen som har så torr hy som jag. Jag är född med eksem och har i hela mitt liv använt kortisonsalva för detta. Vilket förstås har lämnat ett avtryck. Huden är tunn och skör. Trots att jag använder mig av feta oljor så behöver jag fortfarande stärka upp med kortison. Jag är f.ö övertygad om att om jag åt helt enligt ayurvedisk läkekonst så hade mina problem helt försvunnit, eller åtminstone förbättrats avsevärt!

Nu beställde jag ett sheasmör ”sheasmör Nilotica” från Organic Makers vilka tillhandahåller ekologisk hudvård. Jag har redan testat det flera gånger sedan jag fick hem det och jag formligen älskar ”smöret”. Där sesamoljan ibland irriterar min känsliga hud märker jag inte av sheasmöret alls.

SONY DSC

Mitt nya hudvårdstillskott

Till slut har jag också inhandlat nya gummistövlar. Mina tidigare Tretorn-stövlar har spruckit på två ställen. Först sprack den ena stövelns skaft, en liten reva. Men nu sist blev det en reva i själva foten och vatten läcker in. Så det var dags för ett par nya. Helst hade jag viljat haft ett par Hunters. Så jävla snygga när jag klafsar omkring på leriga stigar långt ute till skogs! Ett par Hunters i aurbergine. Jag hade känt mig så otroligt attraktiv tillsammans med min vackra aussie i ett par lila Hunters!

hunter-wellies-original-aubergineSuck! Just saying!

Men stövlarna kostar långt över 1000 kronor! Och jag håller som sagt i plånboken. Mina pengar ska läggas på personlig utveckling och självförverkligande och inte på skönhet till skogs! Så det fick bli ett par nya Tretorn. Tretorn Hajk. Skitsnygga dem också. På sitt sätt. Ett par vandringstövlar i traditionell grön färg. De kostade 595 kronor ink frakt. På andra sidor jag tittade kostade de 900 kr ex frakt. Så bra pris där, Pia!!

1366030Inte så dumma va? Kanske inte snygga…men tuffa är de väl?

Vet ni vad jag skulle vilja göra? En galen idé som inte går att genomföra ännu. Jo, jag skulle 1 gång i månaden vilja ge mig ut i skogen och tälta en natt. Ge mig ut under eftermiddagen, slå upp tält, tända en eld och sen bara lyssna till allt som skogen berättar. Jag tror att det skulle vara bra för själen att få sådan ego-tid varje månad. Hur kommer det sig att så få människor vistas i skogen? Jag kan inte fungera om jag inte får springa in och gömma mig där några timmar var eller varannan dag! Men tänk att få stanna! Att slå läger! Dricka kaffe. Lyssna, andas och stänga av! …hmmm…undra om vildsvin har för vana att anfalla och riva sönder tält? Gulp!

Stadsbarnet i mig sitter och kurar långt där inne och kommer upp med de mest fantastiska fantasier! Och i mörker och ensamhet växer den där barnrösten sig ganska stark. Jaja en så länge behöver jag inte möta barnet i mig eftersom jag inte har vare sig tält eller sovsäck! Men när jag har, kan jag ju alltid tälta på tomten första natten haha!!

peace_love_aussies_decal

På tal om skogen! Skogen kallar oss. Och jag och Matilda är på väg.

Pia

 

 

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Wanderer

Ibland vill jag bara nypa mig i armen! Att leva i en verklighet som jag för bara 3 år sedan inte visste fanns . Att omge mig med människor som får mig att förstå att jag är på rätt väg. Att vistas långa stunder i naturen varje dag! Ha ett hem där allt är nerbantat till nästan (!) ett minimum. Ett jobb som är fullt av skratt hela dagarna. Men också stress och irritation förstås. Men skrattet väger över. Skratt och härliga möten! Att få coacha. Att själv blir tårögd när jag hör hur människor har fått till härliga förändringar som får dem att förvånas över vad som är möjligt! (Och ja, HSP :-). Blir lätt känslosam som sagt)!

d7f90ae15bc5662607c660206871bcc0

Allt är möjligt! Its a mindset! Just saying. Kanske inte ultimat att höra när man kryper omkring där nere på botten och funderar över hur i hela världen man ska kunna ta sig upp. Men allt förändras. Hela tiden. Tack vare tiden. Kämpa på! För vad är alternativet? Att stanna där nere? Skulle inte tro det va? Välj glädje, lycka, skratt, kärlek, omtanke. Även när det är som mörkast! För det är vad du är gjord av :-). Pure love! Eller stjärnstoft kanske? Det finns en mening med allt! Tro mig!

a3f44697a8c4974476dc84b4cb519798

Idag har jag mött härliga människor. Och jag har fått förtroende till framtida coachingar. Jag fick också en klapp på axeln av en människa som sa att han hade den största respekt för mitt coachande, en person som jag inte trodde hade speciellt höga tankar om just coaching. Underbart, eller hur? Jag har ringt samtal för min mamma. Jag har pratat med min äldsta dotter i telefon. Jag har messat med mina andra barn. Naturen med Matilda, ett begär som måste stillas varje dag! Kamin har spridit värme och härligt sken både på morgonen och kvällen. Ett glas rött. Vilket inte sker ofta men när det gör det så är det en riktigt högtidsstund.

aleksandr-i-kuprin-i-am-a-wanderer-passionately-in-love-with

2015 är snart tillända! Jag ska som vanligt göra ett avslut här på bloggen. Mitt tredje avslut i bloggandets värld. Det är så härligt att gå tillbaka i tiden och läsa vad jag skrivit de andra 31 decembrarna. Och vad jag skrivit om mitt framtida år den 1 januari. Det är en speciell känsla när man sitter med facit i hand. Jag vet att jag förra året skrev några ord om att jag 2015 skulle bli färdig dipl. mental coach. Och ja, här är jag idag :-). Men avslutet för i år får vänta ännu några dagar.

Tacksam över idag:

  • All min tid
  • Mina barn
  • Min bil
  • Människor i min närhet
  • Min kamin
  • Matilda
  • Min plats på jorden
  • Mitt jobb
  • Min passion, coachingen
  • Mitt dockhus
  • Min ro
  • Mitt singelliv
  • Min kreativitet
  • Min självständighet
  • Min styrka
  • Min personlighet
  • Mitt skratt
  • Min tuffhet
  • Min envishet
  • Mitt jävlaranamma
  • Min individualism

Vad är du tacksam över idag?

Massa ljus och kärlek

Pia

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Vår inre gps

Vår inre gps fungerar inte riktigt som den gps:en vi använder oss av i bilen. Den säger inte sväng vänster i nästa korsning, höger i andra och sen kör 3 km tills du kommer till havet! Det den däremot gör är att den talar om hur du ska navigera i livet från där du är just nu. Just nu. Du står vid ett vägskäl. Gps:en kommer tala om vilken väg du ska välja. Om du lyssnar.

Går du fel så kommer inte gps:en att bli förbannad eller dömanden. Den kommer förmodligen inte ens säga till dig att gå tillbaks till vägskälet. Att vända om. Däremot kommer den med största sannolikhet ge dig nya direktiv utifrån var du står nu. Inte var du stod då! Utan återigen, just nu!

intuition-GPS

Men hur navigerar vi i livet för det mesta? Ja inte lyssnar vi till vår gps i alla fall. Utan vi lägger oss i och vill se flera kvarter fram. Och vi planerar och har oss för att ta oss dit. Oftast tror vi att vi vill till ett mål som vi inte ens vill nå. För när vi nått fram är vi ändå inte nöjda! Stanna upp ofta. Känn efter vart du är på väg. Är det åt rätt eller fel håll du går? Var vill du? När du vet var du vill kommer gps:en att hitta vägen åt dig. Vad som krävs av dig är tystnad inåt och att leva mer närvarande.

Men hur ska vi göra då? För att lyssna till vår inre gps? Att det som låter så enkelt ska vara så svårt! Nämligen att vara här och nu! I varje sekund! Vilket ju är en omöjlighet. I alla fall för de flesta. Jag vet! Men det går att arbeta upp förmågan av att vara mer närvarande. Att lyssna till din andning. Stanna upp i hetsen som vi omger oss med. Meditera. Riktigt känna efter vad som känns mest rätt när du står vid ett vägskäl. Eller när en möjlighet dyker upp. Ska du ta den? Eller ska du inte ta den? Och att inte alltid låta förnuftet styra utan mer gå på känslan.

Att stanna upp i hetsen av det dagliga livet. Att vända ryggen åt drama. Att inte vara den som skapar drama. Att inte interagera i allt som sker runtomkring, inte försöka påverka så himla mycket. Jag skriver som vanligt med egen erfarenhet i bakfickan. Jag har kommit på mig på sistone att jag försöker påverka åt ett håll som jag i själva verket inte ens vill åt. Och om jag stannar upp och andas lite grann, tittar på situationen med klara ögon ser jag att det som sker just nu är precis det som behöver ske för att jag ska nå dit bort som jag ställt in min gps på. Min gps visar mig vägen dit och ändå så stretar jag emot! Vilket jag självklart inte gör medvetet! Då hade jag ju varit dum! Utan det är först när jag stannar upp, hämtar hem mig själv, blir närvarande och bara är…det är då som jag helt klart ser vad jag pysslar med. Det är då när jag lyssnar till min gps som jag ser var jag är på väg.

988236_555568141155815_852455627_n

Vår gps leder oss framåt från där vi är just nu. Jag vet att det är så. Men även jag behöver bli påmind ibland, tagga ner och bara lita fullt ut på att den visar mig rätt! Det som igår var en situation som jag ville kämpa emot är idag en situation som för mig närmare dit jag vill befinna mig. Det är en situation som jag inte bör kämpa mot utan bara låta mig följa med i. Härligt!! Så, hur ser du på detta? Har du exempel på när du lyssnat till din gps och hamnat helt rätt? Eller har du exempel på det motsatta, där du interagerat mot din gps och då självklart också hamnat fel? Dela gärna med dig av dina tankar :-).

Allt gott!

Pia

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ta bort för att fylla på med liv

Ja, här skalas det av på många olika sätt. För att ge plats åt annan rikedom. Tid och lugn. I garaget har jag röjt. En hög till återbruket, en hög att behålla och en hög att sälja. Dessutom fick jag ett helt fantastiskt tips av en annan bloggare Gröna moment. Att det man rensar bort kanske någon annan i ens familj behöver! Ibland är jag bra dum. En sådan enkel idé. Jag har riktigt fina grejer nerpackade i garaget. Nu har alla min tre ungar fått en h-e massa julklappar! Och jag har förmodligen julklappar till ungarna klara för 10 år fram i tiden :-).

Sen har jag rensat bort annat. Vänner på facebook. Alla mina vänner. Alla! Jag har bara barnen kvar. Jag kan helt klart inte hantera facebook. Det tar för mycket tid i anspråk för mig. Så fort det plingar till i telefon är jag där. Och med handen på hjärtat, hur intressant är det att veta vad mina vänner gör etc etc? Sorry, men det finns viktigare grejer. Livet! Nu ska facebook användas till de grupper jag är med i och de forum jag är aktiv på. Thats it. En dag kanske jag kommer plocka in de allra närmaste igen, vem vet? Men hur höll folk kontakten innan facebook? Vi träffades och vi snackade i telefon! Jag vill tillbaka dit. Jag är en riktig motvallskärring känns det som ibland. Nu har jag ingen tv, ingen mikrougn och ingen facebook!

En hel dag utan facebook och lugnet har infunnit sig. Låter kanske överdrivet men det känns så. Jag städar och städar. Överrallt. För att ge plats åt ett nytt friare liv. Jag och Matilda spenderade närmare 2h ute på en led tidigare idag. Jag älskar naturen. Det var så tyst och still. Vi klättrade upp för berg, jag hängde i rep där det var som brantast nerför, in i skog, neråt, stigen ledde längs med Åbyfjorden, sen upp igen, upp över ett berg, in i skog och slutligen ut på en liten landsväg där jag inte hade en aning om var jag var! Men till slut lokaliserade jag mig. En bit på landsväg och sen genade vi genom skog och så var vi hemma!

20151209_141155-PANO

Nu har vi landat efter en dag i ego-tecknet. Jag har återigen bara gjort sådant som får min själ att vara nära. Jag vill leva ett liv nära naturen och nära mig själv. Och för att leva ett sådant liv behöver jag rensa i bruset av saker, datortid och måsten. And I do!

Ljus och Kärlek

Pia

 

 

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Happy Vegan

Gårdagen avslutades med först ett härligt möte i telefon där en gäst ringde in till hotellet och försäkrade sig om att hon skulle få vegankost under sin vistelse hos oss. Och ja, där började ett samtal som varade i över 10 min. När en vegan möter en annan vegan uppstår magi. Helt plötsligt möter vi en själsfrände. Vi behöver inte oroa oss över att någon ska bli trampad på tårna eller känna sig anklagad. Vi kan prata rätt från hjärtat. Och när två veganer pratar handlar det om kärlek. Kärlek till vår jord och allt levande på den. Kärlek till oss själva och vår kropp och själ. Det är ialla fall så vi själva upplever det.

Hon hade varit på vego-mässan i Göteborg helgen som gick. Och hon var helt lyrisk över allt hon hade fått se, lära och höra.  Hennes man som f.ö äter kött hade sagt ”det här är framtiden”. Nästa år åker jag dit! Vi kunde öppet prata om djurhållning och miljö. Hon berättade var hon bodde, jag berättade var jag bodde. Mycket hann avverkas på dessa minuter. Vi var båda lika glada. Till helgen anländer hon hotellet och jag jobbar. Då kommer vi mötas öga mot öga. Jag log när jag la på luren. Go Vegan!

15212_10152599139430435_8866161290100830605_n

Senare på kvällen kom en kollega förbi och vi hamnade också in i samtal ang vegansk mat. Han berättade att han och hans sambo åt vegetariskt flera gånger i veckan. Och att de hade odlat massa grönsaker i somras. Bl.a. hade de en stooooor knippe gullök, med stjälkarna ihopflätade, hängandes under taket i köket. How nice! Så vi delade med oss om vilka lärdomar vi fått från vår första skörd i höstas, de hade nämligen också flyttat till hus alldeles nyligen. Det var ett härligt givande samtal där jag gav honom lite tips och där jag fick härliga tips tillbaks. Jag sa till honom att det var härligt att snacka med honom eftersom inte han heller kände sig hotad på något sätt eller gick i försvar och ifrågasatte mitt veganska liv. Lite kul var att han sa detsamma till mig. ”Du är den första vegan jag har kunnat haft samtal med utan att det blir tjafs!” Härligt. It goes both ways!!!

Nya vänner hittar sin väg till mig.

I morse vaknade jag som vanligt till ett uppfriskande härligt iskallt hus! Regn och underbart rusk i naturen. Kamin sprakar i vanlig ordning och juleljusen brinner. Jag har skalat och skurit upp alla mina apelsiner och fryst in. Detsamma gjorde jag med alla äpplen och bananer. Jag har knappt någonting i kylskåpet. I frysen däremot går det inte in så mycket som en persiljekvist till. Över en l grön smoothie är förberedd inför dagens intag. Så också en smoothie på banan och kakao. Dagen är räddad.

e234c8a319ef0dfdf07462d36ec77789

Idag tänker jag också fortsätta med den ständigt pågående röjningen av mitt garage. Iväg till återbruket och slänga en del, skänka annat. Ytterligare grejer ska jag ta och sälja vid tillfälle. Mitt liv lättar. Jag läste någonstans att om du har grejer som du inte använt under de senaste 6 månaderna kan du göra dig av med dem. Jag har väldigt massa gejer som stämmer in på den beskrivning. Jag kommer att gå igenom mina köksskåp en dag också. Där finns massor jag inte behöver!

Så, med leendet som hänger kvar från igår skalar jag av mer av mitt tidigare liv.

Pia

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 5 kommentarer

Rädslan är vår kompass

Med handen på hjärtat. Vad skulle du göra med ditt liv om du gjorde det du innerst inne ville. Om inga hinder fanns. Hinder kan i och för sig vara många saker. Det kan vara pengar. Eller tid. Ofta är det rädsla. Jo, så är det. Förändringar kräver mod. Simple as that. Och mod har vi inte alltid. Vi kan vara rädda för att misslyckas. Eller kanske är vi rädda för att lyckas? Tänk på det en stund. Vilket är mest skrämmande? Att misslyckas? Eller lyckas?

Tänk om vi inte brydde oss ett dugg om vad folk skulle säga eller tycka om vi gjorde vad vi innerst inne ville? Eller tänk om vi kunde bortse från vad samhället, och våra föräldrar också för den delen, pådyvlat oss vad som är riktigt och sant. Ibland lever vi ett liv utan att ha en aning om att vi kanske skulle levt på annat sätt om vi växt upp i en mer tillåtande miljö. En miljö där ditt sanna jag hade fått växa och frodas utan pekpinnar. Och där Jante inte ens levde! Hur skulle ditt liv se ut då tror du?

67495_540843929292305_1288390208_n

Tänk att vara så modig att du vågar göra allt det som du innerst inne vill. Det som den där lilla rösten viskar till dig när du är i situationer där du egentligen inte vill vara. Fast du tror att du vill vara där eftersom du är för upptagen för att lyssna. Eller när du tvivlar till din inre styrka och kraft för att göra det som du innerst inne vill. När en annan röst som har fått tagit så stor plats i hela ditt liv säger att du inte har någon styrka eller kraft. Att du inte är ansvarig över din tillvaro, att du inte kan vara ansvarig över din tillvaro eftersom du är ett rö för vinden. ”Du har inte makten att påverka ditt liv.” Snälla, lyssna inte!

Tänk om du var modig. Modig nog att trotsa allt och kliva utanför gränsen till din komfortzon. Och hur vet du om du klivit över gränsen? Enkelt. Du är skiträdd! Rädslan är liksom kompassen till att du är modig nog att våga göra det du innerst inne vill!

600146_523274584387788_1691923052_n

Jag personligen har varit en räddhare i mycket. På senare år har jag förvandlats till Tarzan. So to speak. Men visst har också jag rädslor som jag slåss mot. En är att misslyckas. I det jag önskar göra innerst inne. För tänk om jag misslyckas när jag lagt ner hela min själ, all min tid och en massa pengar! Min lösning på min rädsla är att ändra fokus. Jag kommer att lyckas! För den känslan är så himla mycket trevligare! Och faktum är att jag kommer att lyckas eftersom det säger den lilla rösten till mig att jag kommer att göra. Den stora rösten säger självklart tvärtom. Men som sagt, jag ändrar fokus. Tänk om jag lyckas? Wow, min dröm blir verklighet! Så jag fortsätter arbeta på andra sidan gränsen av min komfortzon eftersom min kompass säger åt mig att det är där jag ska vara! Jag ska liksom vara lite rädd.

Ja, tänk om vi alla gjorde och levde så som vi innerst inne ville. Tänk om vi fokuserade på lösningar istället för på problem. Tänk om vi följde den där kompassen istället för att låta den hålla oss tillbaka. Tänk om vi vågade vara rädda!

Love and Light

Pia

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | 4 kommentarer

Cowspiracy

Imorse vaknade jag till ett skitkallt hus (självvalt, jag downshiftar ju!). Armen som låg ÖVER täcket var täckt med frost…skoja bara! Men kallt var det. Matilda hoppade upp och la sig sked med mig ett tag och ja, hon är så gosig på morgonen. Men sen var det då dags att sätta fart på kamin. Ut på blåsig altan i pyjamas och träskor för att hämta in lite stickor. Burr, burr!! Och medan brasan så sakteliga tog fart gick jag runt och tände upp lite stearinljus i mitt adventsfina lilla dockhus. Matilda ut runt hörnet och kissa snabbt, prommis blir det om någon timme istället. Katterna har fått mat och nu lägger sig ett härligt ro denna tidiga förmiddag. Soffa, pyjamas, kamin och kaffe. Just nu, i detta nu är livet helt fantastiskt.

Jag såg dokumentären cowspiracy häromdagen. Jag är vegan. Och jag har alltid sagt att det är för djurens, miljöns och min hälsas skull. Men efter att sett den här dokumentären har jag ändrat min inställning. I första hand är jag fr.o.m nu vegan för miljöns skull. I andra hand för djurens skull och i tredje hand för min hälsas skull. Är du miljövän? Förmodligen svarar du ja på den frågan. Men hur mycket du än sopsorterar eller tar cykeln istället för bilen kan du inte göra lika stor skillnad som om du slutade äta kött och mejeriprodukter. Köttproduktionen är skyldig till större utsläpp än samtliga transporter i hela världen. HELA VÄRLDEN!!

cowspiracy-fact-block-image-web-copy

Jag har undvikit att titta på den här dokumentären då jag trodde den handlade om hur illa djuren far i djurfabrikerna. Men den tog nästan inte alls upp denna frågan. Tack och lov. Den förklarade på ett pedagogiskt sätt hur djurproduktionen påverkar vår miljö och vårt jordklot. Den tog också upp det faktum att stora miljöorganisationer mer slåss mot stora oljeföretag än att gå till kärnan av det allra största hotet. Vårt köttätande. Och varför gör de inte det? Tja, sanningen är inte bekväm, de vill inte reta upp sina betalande medlemmar eller sponsorer. Det skulle ju också innebära att varje miljö-nisse i dessa organisationer behövde gå över till vegankost. Man kan inte vara en miljö-kämpe och inte-vegan. Thats it.

B4GXktBCMAA4Ad3

Lite fakta från filmen:

  • Det krävs 3 000 liter vatten för att producera en (1!) mcdonalds-hamburgare. Lika mycket vatten som krävs för att duscha varje dag i två månader.
  • Det krävs 18 gånger större markyta för att producera mat för en köttätare, än för en vegetarian.
  • Varje sekund skövlas mellan fyra och åtta kvadratkilometer regnskog.
  • Uppfödning av djur står för 91 procent av all skövling av regnskog i Amazonas.
  • För varje kilo fisk som dras upp, dödas fem kilo av andra djurarter av misstag.
  • Kött- och mjölkindustrin använder en tredjedel av den totala mängden vatten som konsumeras.
  • 45 procent av all landmassa på jorden används till att föda upp boskap

Vad händer om vi fortsätter leva så ansvarslöst som vi gör idag? Medan jordens befolkning ökar. Vad händer när vattennivån stiger och människor måste flytta från sina länder? Till vilka länder ska de flytta?

En stor svensk hotellkedja gick nyligen ut och sa att de skulle plocka bort bacon och prinskorv från sina frukostbufféer, i ett led i det miljöarbete som kedjan gör. Men det blev ett sådant jävla ramaskri från kunderna att kedjan var tvungen att ta tillbaka beslutet. I fortsättningen får alla gäster bacon och prinskorv till frukost igen. Hur ska vi vända skeppet? Så sorgligt.

Cowspiracy

Se gärna den här dokumentären på Netflix. Den handlar om vårt gemensamma hem och att inte lämna över till nästa generationer att försöka rädda vad som räddas kan, där vi blundade. Den är lättsam och pedagogisk med ett jävligt obekvämt budskap.

Jag är vegan för dina barnbarns skull. Om jag hårddrar det.

Love and Light

Pia

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 7 kommentarer